Vårkonsert 2014
Nä, det var inte så dåligt att få hälsa våren välkommen tillsammans OD. Ingen hade väl trott något annat heller, med drygt 70 mansröster på hög konstnärlig nivå och en dirigent med superkoll på dem alla. Scenen i Acusticums stora sal har väl aldrig varit så grafiskt svart-vit som när den 150-årsjubilerande kören intog den i sin eleganta konsertklädsel, medan musikens gråskalor, färger och temperament framträdde allt tydligare efter varje programpunkt.
Kören började till allas belåtenhet med sin "signaturmelodi", precis som för 28 år sedan när den senast gästade Piteå: Bellmans "Hör, i Orphei Drängar. Fredmans epistel nr 14", som kören hämtat sitt namn ifrån.
Efter två traditionella vårsånger – som OD lyckades upphöja till något mycket mer än obligatoriskt Valborgsmässokörande – följde en ballad om Little Musgrave och Lady Barnard. Berättelsen handlar om otrohet, svartsjuka och hämnd och kan närmast kan liknas vid ett skillingtryck, fast med mer avancerad musik av Benjamin Britten.
Därifrån till att solisten presenterade sig med två romanser som Hugo Alfvén tonsatt kan steget tyckas långt. För att inte tala om första delens avslutning med Anders Hillborgs outtalbara och oskrivbara verk, som någon liknat vid ljudet av ett norrsken. Sistnämnda blev en riktig snackis under pausen, på grund av de ljud kören framkallade. Någon var till och med säker på att de kom från orgeln och själv tänkte jag mest på hur självklart Cecilia Rydinger Alin dirigerade.
Eftersom publiken togs väl om hand av presentatören kändes inget av dessa kast för tvära, utan snarare som genonmtänkta variationer i programmet.
Efter pausen fick en sakral sång otippat kvällens mest uppskattande respons från publiken: "I needtheeevery hour" (på svenska "Var stund jag dig behöver") då OD:s andretenor Ludvig Eby sjöng solostämman. Nog för att den hade hård konkurrens av "Helgdagskväll vid timmerkojan". Då sjöng utflyttade Norrfjärdenbon och OD:s förstabas Andreas Lind solostämman i Sven Scholanders tonsättning av Dan Anderssons text. Anders Törnqvist höll i fiolen.
Sedan blev det "Nordisk polska", efter det en fransk sång med musik av Debussy och text av en 1800-talspolitiker och poet vid namn Lamartine, därpå Jussi Björlings paradnummer "Till havs" (text Jonatan Reuter och musik Gustaf Nordqvist).
Mikael Stenbaeks tenor är omfångsrik och han svingar sig lätt mellan höga och låga register. Hans tolkning av sistnämnda sång var över min förväntan, men det var allt det andra som fick mig att förstå varför OD har honom som något av en favoritsolist. Hans röst passar helt enkelt in i körens ljudbild
Kören delade sig i två när det blev dags för bönen "Ave Maria" eftersom Biebl skrivit musiken för en fyrstämmig och en trestämmig del med försångare. Återigen tydliggjordes Cecilia Rydinger Alins precision och känsla för helheten.
OD och Mikael Stenbaek avslutade med ett italienskt potpurri där Puccinis aria "NessunDorma" ur "Turandot" (Pavarottis paradnummer) formade sig till en härligt grandios final med fin kör- och solistklang som publiken lär minnas länge. Eventuella extranummer missade jag på grund av pressläggning.