The Real Group
The Real Group, härefter komprimerat till TRG, överraskade när de öppnade med en folklåt till förinspelad musik. Då blev jag lite orolig, för jag förstod att den där apparaten skulle användas fler gånger i programmet och jag brukar få något som liknar allergiska reaktioner av sådant.
De uteblev eftersom frekvensen och användandet av förinspelat gjordes med samma finess som den stämsång gruppen gjort sig världskänd för. Till exempel sjöng nuvarande TRG-sättning duett med sig själv på en tidig inspelning av "Misty" – som tidigare medlemmen Margareta Bengtson för övrigt bidrog med ett intro på harpa till (också förinspelat).
Denna duett blev en tydlig bekräftelse på att den helt egna ljudbilden är densamma som den varit i tre decennier, trots att två av de nuvarande medlemmarna är "nya" (sju respektive fyra år i TRG).
Naturligtvis framfördes det mesta a cappella, men det positiva som förinspelade rytmer förde med sig är att sångarnas röster inte behövde efterlikna andra instrument för att ackompanjera varandra och variera takt och puls.
Stämsångens klanger blev därmed än tydligare och i TRG:s fall är det enbart positivt. Som vanligt tycktes de genom båda akterna befinna sig i en gemensam andning och rörelseformation som fick musiken att glittra oavsett om det handlade om country, jazz, pop, folkmusik, klassiskt, schlager eller visa, egna eller andras kompositioner, nya och gamla ur TRG:s repertoar. Det musikaliskt välslipade kompletterades med roliga mellansnack och en del påhitt som bidrog till en avslappnad och hjärtlig stämning i salen. Publiken hade allt annat än tråkigt.
Ett exempel bland flera andra engelskspråkiga låtar i första set var Michael Jacksons "Bad" i en version som bäst kan beskrivas som förrädiskt smeksam med tanke på texten. Varje medlem har bidragit till gruppens låtskatt och något av var och en rymdes i konsertprogrammet. Anders Edenroths satiriska betraktelse över vad manlighet är i "Man e man" var den enda svenskspråkiga låten före pausen.
Andra akten inleddes med en ordlös Swedanes-låt som hyllning till Alice Babs och sedan blev det mera danskt med Sanna Salomonsens hit "Den jeg elsker".
Basen Anders "Jalkan" Jalkéus drog först en rolig historia om självgoda tenorer och sedan sjöng han Birger Sjöbergs parodi "Vår tenor" genom att använda hela sitt register. En sångligt omfångsrik soloprestation.
Sedan fick TRG:s förra medlem, countertenoren Peder Karlsson, vara med via förinspelning och presentera låten "Nature boy" som Nat King Cole fick en hit med.
Gruppen som helhet ville också visa upp hela det register som 30 år innehåller. Komprimera var därför ett av kvällens ledord och en musiklektion i den högre skolan blev det när temat ur första satsen i Mozarts fyrtionde symfoni (den stora i g-moll som alla känner igen) sammanfattades i olika tempi och musikaliska skrudar.
Ett annat ledord för kvällen var mångfald, både i naturen och människor emellan. TRG önskade en värld utan homofobi och rasism med
George Michaels "Freedom" som var sista låten innan de två extranumren. Först tippade "Pass me the jazz". Efter andra inklappningen överraskade de med att sjunga Nils-Aslak Valkeapääs "Mitt hem är mitt hjärta" på samiska, tonsatt av Svante Henryson. En fin avslutning på en festlig kväll.