Musikhögskolans vintersatsning inleddes på onsdagen med fyra konserter. Sist på kvällen var turen kommen till Stockholms saxofonkvartett. Acusticums stora sal gapade inte tom, men närapå. Kunde det vara den så kallade moderna musiken som inte lockade publiken?
Stockholms saxofonkvartett bjöd oss som var där på fyra stycken ur sin repertoar av nutida musik. Man inledde med ett av Åke Parmerud för saxofoner och dator. Genomgående för allt som framfördes under konserten var samspelet med elektronik, tape och dator.
Parmeruds musik "Retur" var en hyllning till den berömde Charlie Parker som tog ton via den dator som fanns med. En mängd tricks och ljudeffekter lät också höra sig under kvällen, och stycket "Signal" av Marie Samuelsson visade på effekten "Slap-tap" som ger ett ljud likt en champagnekork. Ett intressant stycke musik, dock kändes det något för långdraget. Jesper Nordin bidrog till kvällen med ett stycke för två saxar, sopran och alt. I tapen som var den tredje "musikanten" fanns musik frambringad på en apas käkben!
"Who Can Play the Fastest" av Paul Dolden var konsertens sista inslag. Nu fanns hela kvartetten på plats och elektroniken likaså. Stockholms saxofonkvartett, som består av fyra verkligt skickliga musiker, fick här möjlighet att visa hela sitt kunnande och samspelet med teknikerna flöt klanderfritt. Jag kom på mig själv med att önska ett stycke för enbart saxofoner, men den önskan får väl uppfyllas vid något annat tillfälle.