Journalisten och författaren Ak Welsapar från Turkmenistan, kom till Luleå med sin familj för två decennier sedan. Under de fem år de bodde där medarbetade han på Norrbottens-Kurirens kulturredaktion och det var i Luleå han färdigställde sin roman "Kobra". 2011 gavs den ut på svenska av förlaget Tranan, i översättning av Stefan Lindgren. Totalt har Ak Welsapar skrivit 19 skönlitterära böcker. Han bor numera i Enköping, men har flitigt besökt besökt arrangemanget Bok och Bild i Luleå.
De 15 sagor från Turkmenistan som nu ges ut på hans initiativ, är sprungna ur en tusenårig berättartradition och två av dem har nu nedtecknats för första gången, enligt förlaget.
Författaren Ola Nilsson från Älvsbyn (son till bildkonstnären Filip Nilsson), numera bosatt i Öregrund utanför Åland, är god vän med Ak Welsapar och och har varit redaktör för boken.
Samarbetet har resulterat i en rak och ändamålsenlig text, här och var försiktigt kryddad med exotiska ord som keniz, saxaulträ, peri, med fler, alltid förklarade.
I förordet skriver Ak Welsapar att sagosamlingen vänder sig till läsare i alla åldrar, även vuxna, och den beskrivningen håller jag med om.
Sagornas olika teman känns igen från andra regioners sagoskatt, vilket inte är så konstigt då frågorna om ont och gott, rätt och fel, lycka och olycka, fattigdom och rikedom, är eviga och omfattar hela världen. Därmed är också sensmoralen som avslutar varje berättelse i "Den underbara sångens hem" allmängiltig och lätt att känna igen.
Men symboliken är annorlunda i den turkmeniska traditionen, särskilt när det gäller djurfablerna, vilket fångar mitt intresse.
Sagorna har också fått illustrationer av Måd Olsson Wannefors, illustratör och grafisk formgivare från Västerås. Hennes färgmättade och detaljrika bildspråk är fyllt av realism samtidigt som illustrationerna är minst lika fantasirika som sagorna.
Hennes bilder samspelar så väl med texten att de utgör halva nöjet med boken. Den är en liten pärla, utan ett enda korrekturfel.