Fyra flickor
fyra kvinnor
Vill du bli ordentligt utmanad som läsare är KG Johanssons skönlitterära produktion ett hett tips. Särskilt om du som jag vanligtvis brukar hoppa över svensk science fiction, ja scifi över huvud taget. En genre som denne Pitebo är väl etablerad och känd inom.
Med rätta ska tilläggas, för språket är rytmiskt och effektivt. Dramaturgin är nästan alltid överraskande och de otroliga miljöerna tecknas med en realism som gör att de blir möjliga att placera sig själv i, utan att bli skriven på näsan.
Det där sista både drar mig in i handlingen och får mig att vilja ta mig ur den, för visionerna om framtiden är skräckinjagande negativa. Samtidigt är de rykande aktuella som kritik av olika samhällsfenomen och det är också den här bokens styrka.
Att följa med in i KG Johanssons fantasier väcker frågor som inte alltid får något svar, det som blir kvar är en gnagande visshet om att det är bäst att inte ta någonting för givet.
"Fyra flickor fyra kvinnor" innehåller åtta noveller, skrivna de senaste åtta åren. Samtliga förflyttar läsaren till världens sista tid, med något undantag till flera olika tider, när det inte längre finns någon återvändo från följderna av näthat, sexism, cynism, miljöförstöring, krig. Universums sprickor och mänsklighetens tillkortakommanden skildras med en slags poetisk satir som jag inte kan värja mig emot förrän jag läst ut varje novell. Sedan måste jag lägga undan boken innan jag börjar på nästa berättelse – att sträckläsa denna samling går bara inte.
Novellerna är som ett koncentrat av det bästa i de romaner jag läst av KG Johansson, vilket är flera men inte alla. På många sätt har det kortare formatet fördelar för hans prosa och jag ser fram emot fler novellsamlingar.
Tilläggas kan att varje novell i "Fyra flickor fyra kvinnor" får en förklaring om sin tillblivelse längst bak i boken. Det tackar jag för, jag behövde det mer än jag visste.