Eljest är vi allihopa
Det som är nära är sällan det som står oss närmast. Inte minst gäller det vår historia, därmed också vår konst och litteratur. I studier, resor och drömmar siktar vi människor mot horisonten. Därför är det inte ovanligt att vi också försummar och glömmer bort det som står oss närmast.
Detta vill Peo Rask påminna oss om genom att visa oss en norrbottnisk litteraturskatt som gått in i den dimma som tiden försänker oss människor i. Han gör så med berättarglädje och entusiasm. Det är intressant, lättläst, roligt och informativt. En karta till vår egen, lokala litteratur.
Här berättas om författare som flyttat bort och flyttat hit, de vars böcker är intressantare än deras liv och tvärtom. Och visst finns det material. Vilken författare smädade Gültzauuddsborna till tragedins rand? Vem levde på att skriva pornografi under pseudonym? Vem är poeten som mot sin vilja spärrades in på Furunäsets mentalsjukhus? Vem satte Arvidsjaurs bohemer på litteraturens karta?
Detta är författare som den digitala indexeringen struntat i, som Wikipedia inte känner till, som Google inte bryr sig om. Det är författare som gömts mellan de datoriserade raderna. Men de finns och de har gått och levt på våra egna gator.
Peo Rask berättar med värme om de perifera figurerna, de udda, de som är eljest. Författare och konstnärer som stod på kant med sin tid, med samhället, som inte gick den smala vägen. De som ville bryta sig ut men blev fast, de som bröt sig ut men saknade förankring för att stanna. De som blev kvar och de som reste bort.
”Eljest är vi allihopa” är en kartläggning av den norrbottniska litteratur som norrbottningarna glömt.
Genom att belysa dessa konstnärers existens och gärning, deras liv och verk, skapar Peo Rask möjlighet för oss att minnas dem, att läsa dem igen. Inte så mycket för deras skull, men för vår egen. I det som finns nära oss finns också mycket av oss själva.