Djävulen på korset
Den kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o har ofta nämnts i Nobelprissammanhang. Hans skildringar av Kenya från de vitas ankomst till självständighetsdagen på 60-talet skildras i romanerna ”Floden mellan bergen” och ”Om icke vetekornet”. Splittring, kamp och förtryck skildras i dessa romaner på västerländsk, välkänd prosa, skriven på engelska för en engelsk publik.
”Djävulen på korset” är något annat. Övertygad om att ha spillt sina ord på en internationell publik utan att ha nått den kenyanska massan återgick Ngugi Wa Thiong'o 1977 till att skriva på sitt modermål Gikuyu. Responsen från regeringen lät inte vänta på sig, och Ngugi Wa Thiong'o fängslades då hans ord ansågs farliga för regimen. Ett år i isoleringscell utan vare sig åtal eller rättegång blev straffet för att prata till den befolkning författaren själv tillhör.
Under fängelsetiden skrev Ngugi Wa Thiong'o romanen ”Djävulen på korset” på toarullspapper. Med modersmålet Gikuyu som vapen och en traditionell, folklig berättarstil, rasar han mot den exploatering av Kenya som tagit den parlamentariska imperialismens plats under 1970 – 80-talen.
”Djävulen på korset” skildrar fyra människor som fått inbjudan till ”Djävulens fest” som ska hållas i en grotta i staden Imorog. Olika till kön och ursprung kommer de att mötas i en gemensam klimax där exploatörer ställs mot bönder, arbetare mot kapitalägare.
Vad som gör ”Djävulen på korset” till Ngugi Wa Thiong'os mest intressanta verk är dels romanens experimentella form, dels att den mer än hans tidigare verk skildrar kvinnornas öde och frigörelse. Jacinta Wariinga har hamnat i kvinnornas fälla. Som ung en driven student, förleds hon av flärd och pengar att bli sugargirl åt en rik affärsman. När hon sedan blir gravid lämnas hon ensam. Hon flyttar till Nairobi för att söka jobb och blir utnyttjad av chefen på kontoret som försöker förföra henne. När hon vägrar får hon sparken.
Mer än någon annan karaktär i boken skildrar Ngugi Wa Thiong'o denna kvinnas väg mot frigörelse. Från rädsla, underlägsenhet och patriarkala strukturer. Från desillusionerad kvinna med krossat hjärta till en urkraft med styrkan att älska. Från ängslig självmordskandidat till glödande kämpe. Men Jacinta Wariinga får erfara vad det innebär att vara bunden av arvssynd och ungdomliga lockelser och misstag.
Ngugi Wa Thiong'o uppvisar i ”Djävulen på korset” en brinnande radikalism vad gäller västvärldens skadliga inflytande i Kenya. Självständigheten har blivit en illusion, ett falskspel. Vänskapen, de skenbart välmenande råden, den profithungriga ”utvecklingshjälpen”, allt är i ”Djävulen på korset” lögn och svek. Fortfarande européernas slavar är det nu de svarta själva i form av giriga bankchefer och företagsägare som driver de fattiga slavarna och kvinnorna i döden framför oket av västvärldens kapitalism, materialism och kulturutrotning. Den unga Jacinta Wariinga handlingar och öde gestaltar en rening av en korrumperad samhällskropp. Om att bränna ner och börja om.
”Djävulen på korset” är världslitteratur i såväl form som motiv. Ngugi Wa Thiong'os radikalism påminner mig om att nationalism verkligen är en nations barnsjukdom, men också hur den följer i ett skede av orättfärdighet och förtryck. Det är en glödande skildring av orättvisor, men också en skildring om kvinnans frigörelse. En vacker och kraftfull sådan.