De förklädda
flickorna i Kabul
De klär sig som pojkar. De beter sig som pojkar. De har pojkars rättigheter. Fenomenet ”bacha posh” innebär att flickor från en tidig ålder uppfostras som pojkar.
Anledningen kan vara att mödrar har en press att föda söner eller att de vill ge sina döttrar en bättre start i livet. Det finns också en vidskeplig övertygelse att en förklädd dotter ökar chansen att föda en son. Oavsett orsak så får dessa barn en stor frihet, fram till puberteten när de måste återgå till rollen som flicka.
En av kvinnorna i boken, politikern Azita, låter sin yngsta dotter, Mehran, växa upp som bacha posh. Mehran lever i en annan värld än systrarna. Jenny Nordberg ger en djup inblick i afghanska kvinnors situation och hur komplicerad könssegregeringen är.
Hon menar att fenomenet ”bacha posh” är en indikation på en patriarkal samhällsstruktur som inte är unik för Afghanistan. Det är ett universellt och historiskt fenomen som ägt rum i allt från Albanien till Nordamerika. På 1600-talet klädde sig den svenska, föräldralösa Ulrika Eleonora Stålhammar som man, tog värvning i armén och blev korpral för att försörja sig själv och sina fem systrar.
Det finns kvinnor i boken som fortsätter leva som män livet ut, med stöd av sina fäder. De väljer frihet framför genus. Rätten till ett specifikt genus har ingen betydelse om den inte ger en tillgång till världen, menar Nordberg.
Författaren väcker frågan om könsidentitet. Föds människor med en könsidentitet eller formas den av yttre faktorer? ”Allt sitter i huvudet och miljön. Hur ska någon annars kunna förklara mig?” säger en av kvinnorna som vuxit upp som bacha posh.
Författaren försöker förstå och skildra den komplexa strukturen som präglar Afghanistan utan att färga sina ord. Biståndspolitiken får kritik och hjälporganisationerna påstås ha en bristande helhetsbild.
Nordberg hävdar att kvinnors rättigheter har blivit en fråga för överklassen och associeras med västvärlden, någonting många nationalistiska och islamiskt legitima känner att de måste ta avstånd från. Hon anser också att organisationerna borde vända sig till män istället för kvinnor.
Kontakten med människorna i boken värvas med fakta och forskning, från FN och andra organisationer för mänskliga rättigheter till teorier av Sigmund Freud och världsledande forskning om hur könsidentitet formas.
Som läsare börjar man fundera på västvärlden. Hur ser egentligen dagens föreställningar ut om manligt och kvinnligt? Hur präglar det vårt samhälle?
Jenny Nordberg har samlat ihop många livsöden och skriver liv i texten.
Som läsare förflyttas man till Afghanistan och blir flickan med det kortklippta håret, kvinnan som blir bortgift och hon som vägrar bli det, hustrun som vill arbeta, och den äldre kvinnan som lär ut kampsport och självförtroende i en sorts undergroundrörelse.
Deras beslutsamhet flyter ihop till en gemensam kamp om rätten att få bestämma över sina egna liv.