Lorenzos gärning
När Erik Johan Stagnelius, Sveriges kanske mest erkända poet, avlider 1823 är han 29 år gammal. Det unga geniet som med sitt svårmod, mörker och naturdyrkan gav svensk romantik ett ansikte lämnade jorden tidigt.
Lorenzo Hammarsköld, samtida kritiker, bibliotikarie och litteratör ser storheten i Stagnelius konst och vill förmedla denna till världen. Han bestämmer sig för att skriva en levnadsteckning över diktaren.
Hans krav på absolut närhet och total förståelse för honom till branten där verklighet och galenskap, liv och död möts på var sin sida om en tunn slöja.
Michael Economous roman ”Lorenzos gärning” skildrar Lorenzo Hammarskölds inre liv i dennes strävan att skriva Stagnelius dito.
Vad som är fiktion och vad som är biografi i romanen lämnar Michael Economou till läsaren själv att ta utröna.
Vad som definitivt kan sägas är att såväl språk som motiv skildrar romantikens grundidéer om det plågade geniet.
Tungsinne, alkohol, opium och galenskap som medel och förutsättning för konstnärligt skapande ligger som en hinna över romanen.
Referenser till Thomas de Quinceys skarpskurna opiumprosa och hans reflektioner över drogens själsliga återverkningar är uppenbart en stor influens i Michael Economous språk. För trovärdigheten i sin historiska roman har han anammat tidens sätt att skriva, och han gör det bra. Mycket bra. Skarpa iakttagelser och en stor insikt i människans psykologiska konstitution utanför det ”objektivt upplevda” gör romanen till en fröjd att läsa.
Med skarpa iakttagelser som i romatikens anda syftar på upplevelse snarare än förlopp levandegör Michael Economou ett konstnärsöde som präglas av såväl hybris som förtvivlande brist på självförtroende.
Lorenzo Hammarskölds desperata försök att både nå fram till och leva upp till kärnan i Stagnelius geni för honom till galenskapens rand. Eskalerande missbruk, isolering och familjeproblem stegras i det att han närmar sig Stagnelius ande.
När Hammarsköld passerar gränsen för det verkliga till förmån för en förvriden verklighet blir han och Stagnelius ett.
Lorenzos gärning handlar inte så mycket om Stagnelius som om funderingar kring skapandets anatomi och romantikens ideal. Michael Economou har i sin roman blandat essäns möjligheter inom ramen för en fiktiv historia. Spekulationer ges plats, funderingar frodas.
Han gör inget anspråk på autenticitet. Istället ger han Hammarskölds tankar en duk att målas på i strävan att själv teckna romantikens idéer om människans inre liv. Ett konstnärligt formgrepp som gör mig varm om hjärtat då det fungerar så bra.
Aldrig svårläst men aldrig heller enkel är ”Lorenzos gärning” inte bara en smal bok för de redan invigda utan för alla med intresse i litteraturens förmåga gestalta både mörker och ljus.
Michael Economous roman är en spiral av vansinne som stärker. Och som får mig på gott humör.