Den bekymrade byråkraten En bok om migration och människor
Kristina Ohlsson, en av Sveriges mest framgångsrika kriminal- och barnboksförfattare, har skrivit en debattbok om migration och integration. Samtidigt försöker hon förstå och förklara varför människor, trots starka geografiska rottrådar, överger sina hem och länder och blir flyktingar. Kanske sedan invandrare i exempelvis Sverige.
Hon sällar sig delvis till kören av kritiker kring svensk politik visavi migration och integration, men ska inte sammanblandas med till exempel Sverigedemokraternas åsikter, långt därifrån. En "värdig debatt" är vad Kristina Ohlsson efterfrågar.
Hon är inte ju inte den förste som skrivit i ämnet, däremot känner jag inte till någon med hennes erfarenheter som fattat pennan. Mellan 2004-2010 jobbade Ohlsson inom UD, Försvarshögskolan och Säpo. Det sista av åren i Bagdad, Irak.
Men det är egentligen först 2012, när hon fastnar i en gränskontroll mellan Mexiko och USA, som fjällen på allvar börjar falla från hennes ögon. Världens största invandrarnation visar sig inte vara det hon, USA-romantikern, trodde den var. Obama visar sig nämligen, i praktiken, vara en gränsstängare – långt mer än den blåaste republikan.
En majoritet av de cirka tolv miljoner papperslösa i USA har därför en njugg inställning till Obama. Fast den papperslöse är oavsett president eller regering i underläge och lever i ett sorts Moment 22. Detsamma gäller förstås de cirka 12 000 som finns i Sverige. Trots att de fått vissa rättigheter ses de ofta som paria. Under rubriken "Ingenmansland" reflekterar Ohlsson kring deras omöjliga situation, oavsett land.
"Den bekymrade byråkraten" växlar mellan författarens egna upplevelser och tidlösa, men tyvärr hett angelägna, frågor om krig och flykt, öppna famnar eller stängda gränser. När jag läser Ohlsson tänker jag på Susan Sontags "Att se andras lidande".
Kapitlet "Inga riktiga flyktingar" emanerar ur vitt förekommande påståenden, som att "det är fel personer vi tar emot" och "det är inte de fattigaste vi hjälper".
Här skiljer Ohlsson agnarna från vetet och klargör att det är behovet av skydd det handlar om: "Att inte beviljas asyl eller klassas som flykting är inte liktydigt med att inte ha skyddsbehov". En medborgare från Syrien eller Afghanistan ur medelklassen, kan därför ha ett mer brinnande skyddsbehov än den fattigaste från samma land som inte behövt fly trots svår social situation. Det handlar om att se individen.
Individer i vid mening har allt svårare att legalt ta sig till exempelvis Europa. "Europa är stängt" skriver Ohlsson med förtvivlan, utifrån vetskapen att flyktingsmugglarna är de enda som gynnas. Och rasisterna. Och fördomarna. Alla ska inte med, är tidens melodi. Kommer de ändå in istället för att hamna på Medelhavets botten, får de minsann hör att de "inte är riktiga flyktingar" eftersom "de hade råd” och så vidare.
Kristina Ohlssons debattbok kommer troligen att kallas tendensiös och kanske vänstervriden. Jag tror hon kan ta det, naiviteten dog när hon blev misstänkt som terrorist vid gränsen till "the land of hope and freedom".
Hur mycket invandring tål Sverige? är en fråga hon lyfter, eftersom man i slott och koja verkar tro att bristningsgränsen är nära. Men det upplevda och det faktiska är vitt skilja saker.
Hur mycket främlingsfientlighet tål Sverige? kan man också fråga. Och hur mycket kostar den utbredda historielösheten?
Frågorna är många. De tenderar att bli nog så många allt eftersom i "Den bekymrade byråkraten". Visserligen är det en debattbok, men färre frågor hade nog kunnat fördjupa innehållet.