Oloflig beblandelse
Att Västerbotten verkar ha en gynnsam mylla för goda och dramatiska berättelser är allom bekant. Anita Nilssons författarskap har historiska romaner som specialitet och hennes nya verk är i samma genre.
Denna mycket berörande roman utspelas mellan under det tidiga 1800-talet fram till 1830. Då tas Sara Greta Pehrsdotter, bokens huvuperson, av daga på ett för vår tid mycket brutalt sätt. Platsen är Burheden i Västerbotten och människor har samlats till en folkfest med död och rättvisa i centrum.
Innan detta vedervärdiga sker har jag som läsare fått lära känna Sara Greta från Furunäs. Hon kallas "oäktingen" och är därmed socialt stigmatiserad redan vid födseln. Salomonsson skildrar samtidigt den värme som finns mellan henne, modern och mormodern. En kontrast till tidens nedlåtande syn på kvinnor i allmänhet och fattiga i synnerhet – "vanliga usla kvinnor", som jargongen kan låta i byn.
Sara Greta räddar sig och lämnar hembyn för och bli piga hos ett äldre par i Ersmark. En resa som med tiden förändrar allt för den vackra och arbetsamma flickan.
Romanen känns präktig emellanåt och människorna bli endimensionellt goda respektive hårda och okänsliga, beroende på klasstillhörighet och ställning i samhället.
Anita Salomonssons prosa är däremot en lisa för själen, speciellt när hon skildrar naturen, och jorden och arbetet med densamma. Att sätta, vårda och skörda blir nästan en sensuell handling; "sättpotatisen vars groddar tindrade som barnaögon" kan det heta. Osökt kom jag att tänka på Hamsuns "Markens gröda".
"Oloflig beblandelse" rymmer mycket smärta och oron är ständig följeslagare. Redan som liten såg Sara Greta "himlatecknet" om annalkande olycka och tårar, på grund av hennes vandring på jorden som "oäkting". Trots att kärleken som sätter bo i henne, efter husförhöret hos storbonden i byn där hon ser sin blivande make Nils, bondens son, finns ångesten om framtiden där. Är man fattig är man alltid i underläge är en vetskap hon fått med modersmjölken.
Efter Nils och Sara Gretas omtalade tre dagar långa bröllop, blir "Oloflig beblandelse" en sorts kammarspel. Livet levs nämligen intill Nils föräldrar, som bägge var emot giftermålet. Nils ståndaktighet gjorde att det ändå blev verklighet.
Sara Greta känner föraktet, speciellt från svärmodern Margareta Nilsdotter, men kärleken mellan de unga står emot falska leenden och mellanmänsklig iskyla. Som läsare lider jag med Sara Greta, känner instängdheten och hur livet snärjs, trots att de med tiden bor i var sin gård.
Anita Salomonsson är en fena på att med prosans hjälp skildra detta, jag sitter på parkett och nästan ser Sara Gretas fängelselika situation. Kraften och energin hämtas ur det lilla liv som heter “lill-Anders”, hennes och Nils livlige lille son.
Jag blev tagen av "Oloflig beblandelse". Vad som händer Sara Greta efter makens död och efterföljande näst intill totala isolering, känns in på benet.
Det handlar om mänsklig desperation i en njugg, skuldbeläggande omgivning. Och om ett stenhårt klassamhälle, vilket förstås inte gör Sara Greta skuldfri från hennes dräpande gärning. Men den sätts i ett sammanhang den förtjänar.
"Oloflig beblandelse" är det bästa jag läst av Anita Salomonsson.