En lyckad helkväll på Acusticum. Stage PÅ, initierat av två unga musiker, visar på god tillväxt på den lokala musikscenen. Applåderna är betydligt mer än bara artiga när bra band och artister avlöser varandra.
Mattias Nyman fortsätter att ta imponerande stora kliv. Numera är det Influenserna från Håkan Hellström är uppenbara, både i melodispråk och texter, men här finns både soulpoppiga låtar a la Hellström och någonting mer rakt rockigt. Han börjar hitta fler nyanser i sitt sjungande och det värmer med texter som "Vid gamla norra Pitholmsbron/där lekte du och jag", där han visar att han gräver där han står. Mattias Nyman äger scenen och verkar ha förmågan att njuta av varje sekund. Uppbackad av ett härligt band med fin kommunikation står de får en rivstart på kvällen.
Framåt går även tjejerna i CartoonGirlfriend. Pitebandet som har en skönt poppunkig framtoning har en helt annan, stadig, puls än när jag såg dem första gången. En växande attityd och samspelthet. Låtarna är mer arrangerade, men också mer engagerande. En hook kan vara en gitarrmelodi eller en talad fras. Det känns som om de leker sig fram nu, med fina låtar som "I've got it all" och "Seriouslyit's fine". Det är jättekul att se ett ökat självförtroende, både hos kollektivet och hos sångerskan Lovisa Arffman.
Switch Palace står för en massiv rockupplevelse, men någonting har hänt. Den tidigare så uppenbart explosiva sidan av Piteårockarna har fått sällskap av flera midtempolåtar som presenterar ett rundare och mer atmosfäriskt sound. Här serveras snygg trestämmig sång och fuzzgitarr från Mordror, som om det vore den mest självklara kombinationen i världen. Med en gruvligt bra rocksångare, Johan Lundström, i spetsen visar de den här kvällen att de alls inte står och stampar.
Pitegrabben Christoffer Holmberg överraskar med ett kraftfullt set som andas av ett mer folkrockigt uttryck. Beväpnad med en akustisk gitarr som verkar ha rest runt i världen bjuder han på fina, melodistarka låtar. Han har en riktig drömröst för det här och jag är smått knockad av låtar som "The ocean view" och den mer betänksamma "Bloodmoon" som får leva sitt eget liv.
Lulekillarna i Venegence lyckas med det svåra konststycket att som hårt rockband låta riktigt eget. Visst hörs influenser från bland andra Nirvana, punk och rentav doom i brygden, men det låter aldrig nostalgiskt eller dammigt. Det är fräscht, engagerat och med grym attack från kvartetten som nyligen vann länsfinalen i Rockkarusellen och snart släpper singeln "Cross". Bandet har dessutom en av rikets charmigaste gitarrister i Peter Parkkila.
"Tack så mycket för i kväll. Fantastisk publik!" Orden kommer från just Venegence. Jag vet inte när jag hörde det från ett oetablerat Luleband i Piteå senast, men det värmer. Det säger någonting om arrangemanget också. Jag får gå tillbaka till gamla osajnat-festivalen Face Front för att hitta en liknande känsla i magtrakten. Jag känner mig stolt över vad Piteå, ja länet, har att erbjuda.
Johan Lundström och Lukas Backeström har satt ihop ett perfekt program. Jag hoppas att det här arrangemanget återkommer. Vilken kväll!