Efter otaliga kriminalromaner väljer författaren Val McDermid att skriva en bok om verklighetens kriminalteknik. Hon tar oss med bakom avspärrningarna på brottsplatser och förklarar hur det forensiska arbetet går till.
Boken innehåller ämnen som entomologi, rättsmedicin, toxikologi, fingeravtryck, blodspår, dna, ansiktsrekonstruktion, digital kriminalvetenskap och rättspsykologi.
Intervjuer med experter i branschen och mordutredningar från olika tider används för att visa kriminalteknikens utveckling de senaste 200 åren. Här nämns bland annat en läkare som mördade 210 patienter, två kroppar som återfanns i 30 paket, och en spion som hittades död i en väska.
Det är stundtals motbjudande, men ändå fascinerande läsning.
I kriminalteknikens värld betyder detaljer och uppmärksamhet allt. Språket och tempot är rappt. Mordutredningar avlöser varandra och känns ibland lite väl sammanfattade. Kanske hade ett färre antal fall, med fördjupade beskrivningar, varit att föredra.
Val McDermids beskriver en rättslig övertro till experter inom kriminalteknik och har själv ett kritiskt förhållningssätt till dem. Experters vittnesmål beror i själva verket på erfarenhet, rekonstruktioner och tolkningar.
Sedan dna-profilering började användas i utredningar under 80-talet har 314 dömda personer blivit frikända bara i USA. Men inte ens den förfinade dna-profileringen LCN, där man kopierar en mikroskopisk mängd dna, är helt tillförlitlig, menar författaren. Kriminalteknik består av vetenskap och den mänskliga faktorn.
I en tid när deckare pryder hylla efter hylla i bokhandlarna kan det vara intressant att fördjupa sig i det riktiga arbetet. Tv-serier som CSI, Crime scene investigation, ger ingen verklig bild av kriminaltekniken, men har förmodligen bidragit till ett ökat intresse hos allmänheten.
Det är inte nödvändigt att överdriva tekniken i populärkulturen. Kriminalteknikens utveckling är häpnadsväckande och verkligheten överträffar i många fall dikten.