Elin Olofsson har skrivit en roman om en syskonrelation där förakt, frustration och brist på förståelse riskerar att svämma över.
Musikern Sonia återvänder till gården i Jämtland där hon växte upp. Hennes syster Gun-Britt bor kvar på gården, sköter en servering och hyr ut stugor i närheten. Sonia är livsbejakande och självupptagen medan Gun-Britt uppskattar anspråkslöshet och högaktar det hon själv kallar ”strävan”. Det faktum att Sonia tar med sig en assistent till gården är inte uppskattat.
Här finns kontrasten mellan landsbygd och storstad. Den smärtsamt vackra naturen är någonting Sonia använt sig av i sina låttexter, men uppskattar hon den verkligen eller är den ett sätt att utmärka sig som artist? Sonia tar hjälp av Gun-Britts dotter Jenny för att skriva en biografi, men hon har svårt att bestämma vad som ska stå i boken. Vem är hon egentligen?
Systrarna ska fira midsommar tillsammans med släkten. Alla har sina egna motgångar och funderingar. Elin Olofsson beskriver skickligt underliggande stridigheter som sedan många år har slitit i relationerna och där banden riskerar att brista.
Begreppet tid är ett stort tema. Ångesten som infinner sig av att inte kunna påverka den, sakta ner den eller resa i den. Känslan av att inte känna igen sin egen kropp. Som när Sonia inte vill acceptera sitt rynkiga ansikte, när kusinen Nancybeth provar en gammal klänning som blivit för liten, och när Gun-Britt undviker den avslöjande spegeln för att slippa se sina ben.
Elin Olofsson skildrar på det sättet tidens ofrånkomlighet och obevekliga tempo. Urvuxna kläder vittnar om en annan tid, när allt var möjligt. Det finns en dyster, melankolisk ton genom boken. Hur tog de vara på tiden? Nancybeth letar äkta smycken bland bijouterier på vinden på samma sätt som hon söker efter det som är äkta i hennes liv, men kanske är äktheten subjektiv och beror på perspektiv.
Frågan kring vem som lyckats i livet är någonting som ligger och slumrar under ytan. Sonias förakt för landsbygden och Gun-Britts hån mot systerns skryt bottnar i bristen på förståelse och självinsikt. Det är som om författaren vill ge karaktärerna en chans. Som om de fått liv och börjat ta egna beslut. De får en möjlighet till eftertanke och självrannsakan, men bara om de själva vill. Den komplicerade syskonrivaliteten riskerar att krossa relationer precis som björnen i skogen när som helst kan kliva ut i solljuset och riva sönder världen.