I vargavinterns land
Karaktären Maija flyttar med sin familj till Svartåsen, en fiktiv by i norra Lappland, och precis när de börjar bli bekanta med omgivningen så hittas en död kropp. Inte långt efter det måste Maijas man bege sig till kusten för att söka arbete och hon blir ensam kvar med sina två döttrar.
Detta är ingen traditionell spänningsroman. Ett brott ska lösas, men där slutar likheterna. Romanen har en underliggande psykologisk stämning med inslag som liknar drömsekvenser. Beskrivningar av landskap och naturkrafter är levande och Cecilia Ekbäck använder dem på ett uppfinningsrikt sätt för att spegla karaktärernas känslor.
Under vinterhalvåret sänks Lappland in i ett mörker som reflekterar karaktärernas situation. Ett snöoväder som stänger in familjen i stugan är ett effektivt sätt att skildra utsattheten och isoleringen som Maija befinner sig i. Att använda den karga, mäktiga naturen som ett tema är ett underskattat stilgrepp som skapar otroliga stämningar.
Cecilia Ekbäck sätter ord på den litenhet som människan kan känna inför det okontrollerbara. Tempot är inte högt, men spänningar och känslor behöver utrymme för att göra intryck. Resultatet blir en spännande roman, en mångbottnad skildring av 1700-talets Sverige. Cecilia Ekbäck bjuder på en fascinerande historielektion. Hon ville skriva om en intressant tidsepok och bestämde sig för 1700-talet, en händelserik period i Sveriges historia.
Året 1717 var minnet färskt efter häxprocesserna och trots den religiösa tron hos bokens karaktärer finns en fruktan för magi. Inslag av vidskepelse och övernaturliga element ger en förståelse för den typ av uppfattningar som fanns. Cecilia Ekbäck väver in dem på ett eftertänksamt sätt, som den krypande känslan av att berget Svartåsen lever och besitter onda krafter.
Romanen beskriver hur det tidiga 1700-talet ändrade själva grunden för befolkningens liv. Sverige var i krig och män tvingades lämna sina familjer för att kämpa för sitt land. Enligt författaren så rörde det sig om en tredjedel av befolkningen – 1,5 miljoner människor – som stupade. Kungen höjde skatten för att finansiera kriget, pesten härjade, och några år av dåliga skördar försatte landet i en svår situation. Boken blir ett fönster mot det förgångna. Tanken återkommer om hur svårt det måste ha varit att som ensam kvinna kämpa för sin familjs överlevnad i en sådan tid.
Cecilia Ekbäck har öppnat våra ögon för 1700-talets Lappland, och hon skrildrar dessutom tiden genom en kvinnas perspektiv. En kvinna,vars roll går från att vara hustru till beskyddare och privatdetektiv. Det är ett fräscht koncept, trots en handling som utspelar sig för länge sedan.