Trots att jag försökt flertalet gånger har jag svårt att tänka mig Silvana Imam i en vardaglig situation. Jag tror faktiskt aldrig jag sett en människa som är en sådan självklar superstjärna. Detta handlar inte om underhållningsvärde, om humör och dagar på jobbet, om samhällsrelevans, om tilltal. Silvana Imam är och har förvisso allt detta, men det är även något annat, en självklar utstrålning och en energi som mullrar fram värre än ett åskoväder. Silvana Imam är en tsunami, som från musikaliskt material till sceniskt framträdande bringar en i det närmaste total förödelse av allt motstånd. Den gamle kinesiske strategen Sun Tzu skulle i sammanhanget prata om momentum, i dag skulle man nog prata om flow. Och det verkar inte finnas något stopp på monstervågen Imam.
För den sakens skull står somliga saker i vägen för att spelningen på Luleå Hamnfestival ska nå den nivå som uppnåddes på Musikens Makt förra året, som var en i det närmaste rituell upplevelse. Gatufestival, en sjaskig scen och en ljudbild som mestadels låter som en Bullens korvburk gör inte Imams scenframträdande rättvisa. Jag vet inte vad det är, men av någon anledning har jag aldrig någonsin sett en spelning lyfta till sin rätta potential på denna Luleås hamnscen. Silvana Imam är inget undantag, om än hon är den som kommer klart närmast hittills. Trots att låtar som "Tänd alla ljus", "I.M.A.M", "Knark" bär högt med tyngd och ös, och trots Imams kompromisslösa scenframträdande, når spelningen aldrig Makten-känslan från förra sommaren.
En sak som däremot inte förändrats från fjolårets spelning är relationen till publiken. Den i många fall unga skaran människor som möter Silvana Imam framför scenen dyrkar henne, och jag tror faktiskt att känslan är uppriktigt ömsesidig. Imam slänger rosor, hon piskar upp stämningen utan att det blir inövade standardfraser. I "Svär på min mamma" bjuds publiken dessutom upp på scenen för att rappa med stjärnan. Det är svårt att inte känna med detta bemötande.
I sin helhet är kvällens spelning något av det bästa svensk hiphop har att erbjuda. Legendariskt är det inte, men det finns fortfarande bara en Imam.