När Kapten Röd ställer sig på Kitteltältets scen är det för första gången innanför Piteås gränser. Ändå känns det som ett kärt återseende. De som har kommit för att lyssna har dans i benen och kan spotta texterna utantill. När han inleder med ”Över min döda” vet publiken vad som väntar redan i de inledande tonerna, och det är ett intro som viskar om att musikaliteten och instrumenten ska få ta plats. Det pågår i flera minuter utan någon Kapten Röd i sikte, tills han studsar upp på scen i en gul track suite och förlöser en energi som ger intrycket av att ha hållits inne i åratal.
Det är en modern reggae i sin renaste form med en tekniskt utvecklad sång, finurliga textrader och fokus på percussions och kongas. Bandet släpper lös och dansar utan att det går ut över musiken, medan Kapten Röd själv tycks magnetiserad till publiken och ogärna lämnar främsta raden för scenen.
Finast är välljudande ”Ögon rinner ner”, men härligast är freestylen mellan låtarna i sann ”spadilibambam”-anda. Som första extranummer körs ”Rudeboy love”, och trots att det är synd att tempot tas ned så pass mycket inför en så pass taggad publik är det dramaturgiskt försvarbart när sista låten, såklart, är ”Ju mer dom spottar”. Back-sångerskan, vars röst tidigare dessvärre drunknat i det övriga ljudet, lägger en feministiskt präglad extravers som drar stort jubel. När bandet lämnar scenen är det med en uppenbar motvilja och publiken, mig själv inkluderad, hade kunnat dansa lika länge till.
Det får vi också göra, när Kaliffa (med band) går på är det i samma genre och även i detta fallet, första gången han spelar i Piteå (bortsett från när han spelat här med Hoffmaestro). Redan en låt in slänger gitarristen sitt instrument till den minst sagt överrumplade scenpersonalen samtidigt som en vattenflaska från scenen töms på undertecknad. Det sätter tonen för ett fartfyllt gig där ”Gungar fram” är det främsta esset i rockärmen. Det är musik som automatiskt får höfterna att röra sig, det är ösigt, det är kul. Till en början råder det ingen brist på varken kraft eller konfettin, men mot framträdandets slut undrar jag om inte energin hunnit rinna ut. ”Helt seriöst”, förra sommarens superhit och som i dagsläget tjänat in sjuka 38 miljoner strömningar på Spotify, tycks ännu mer enformig och utdragen än vad den gör i den inspelade versionen och efter det blir ”Spontanitet” mest bara tröttsam. Det råder hur som helst inget tvivel om att ordet ”Piteå” aldrig klämts in i så många befintliga låttexter som ikväll.