Sapmi-bandet Mingá tar jojkens mångbottnade kraft in på rockens arena. Trots att bandet själv beskriver musiken som en blandning mellan jojk och pop hör jag snarare vibbar av Scorpions och 80-talets powerballader. Dessa kombineras med sångerskan Ingá-Máret Gaup-Juusos jojk, och stilen skulle utan tvekan kunna kallas för powerjojk. Och hon har en röst av Guds nåde, stark och klar som is.
Inledande "Andte" är ett klassiskt rocknummer som lägger ribban för den vackra sång som Ingá-Máret Gaup-Juuso bjuder på spelningen igenom. "Power" med sitt dämpade kvintackords-komp äger melodikvaliteter som verkar ropa "frihet, du är min". Det underskönt vackra a capella-numret "Hei jod" skapar en andäktig stämning och avslutande kickass-numret "Son" är en skön tempoökning med en stökig refräng som andas Queens of the stone age. Trots att bandet inte ens hunnit släppa sitt första album har de ett konsertset som fungerar, en imponerande bedrift som bådar gott för framtida eskapader.
Mingás starka sidor ligger onekligen i hur bandet kombinerar jojkens melodier med den klassiska rockens kraftmöjligheter. Nackdelen är att det är lätt att fastna i ett formulär som andas standard 1-A. Låtarnas form bjuder inte på några större överraskningar, och denna form är snarlik låtarna emellan. Det blir intressant att se hur bandet jobbar vidare med sitt musikaliska uttryck för att hitta en särprägel även inom rockformatet. Men detta räcker långt. Jag spår att Mingá inom en snar framtid kommer att stå på större scener än denna.