Det ska påpekas att det inte är med särskilt stora förväntningar jag kommer till Pite Havsbad. Vet inte riktigt varför - om det är Idolstämpeln som inte helt gnuggats bort i medvetandet eller om det helt enkelt handlar om obildning. Efter trettio minuters försening känns det ännu mer olovande, tills Darin faktiskt kommer igång på riktigt.
Jag var liten när Darin Zanyar slog igenom år 2004 i Idol och med hits som "Money for nothing" och "Step up". Som artist har han gjort en helomvändning sedan dess och förra året släppte han "Fjärilar i magen", sin första svenska skiva. Den får vi höra mycket av ikväll - han inleder till exempel med "Göteborg", en stark ballad som i refrängen gör hans röst all rättvisa.
Det bjuds på minst lika mycket äldre, engelskt material - låtar som i studioversion låter rätt smörpoppigt men som blir någonting annat live. Trummorna som bygger upp inför varje refräng i "Lovekiller" till exempel. Här blir dock ett konstigt eko tydligt som säkert kommer från byggnaden bakom scenen, det hörs då och då genom spelningen och både trummor och sång studsar lite osmickrande mellan väggarna.
"Nobody knows" får (ännu ett) nytt liv med piano och trummor i huvudrollen. Det är en lite rappare version som går ifrån det, typ, schlageraktiga originalet. Det blir mer storslaget och det dansas och sjungs med i publiken. Dess efterträdare "You're out of my life" hade dock kunnat strykas från spellistan. Det är lite klyschigt och bygger upp till någonting som aldrig händer. Även "Runaway" blir mer ett sorts mellanspel än någonting annat och med rader som "How can I put into words / The way you make me feel inside" gör mig inte såld.
Det är i det svenska materialet Darin verkligen kommer till sin rätt, både text- och känslomässigt. Han har ett brett register både till röst och artisteri som kan växla mellan två helt olika typer av låtar men det engelska känns lite förgånget även om det finns undantag.
Spelningen peakar under "Juliet", en trallig och somrig singel från senaste plattan. Han sjunger om ett hjärta som blöder i en sommarsång och det tycks faktiskt göra det - känslan är som tydligast här. Den följs av "Step up", en av de allra tidigaste låtarna, och det är - helt otippat - så himla bra. Både band och publik släpper loss fullständigt.
"Det här är för dig Ola", säger Darin innan han spelar sin tolfte låt: "En apa som liknar dig". Den mest populära låten från hans Så mycket bättre-år. Allsången är förstås ett faktum - konstigt vore annat fall med tanke på antalet gånger den spelats på radio sedan dess. Två extranummer får avsluta den timmeslånga spelningen, allra sist kommer "Ta mig tillbaka" och då känns inte augustikylan i fingrarna lika tydligt längre.