Det var gott om Mello-rutin i årets Diggiloo. Åtta artister, varav fyra vinnare, stod på scenen.
Theoz hade många unga fans i publiken.
Fyra månader efter Melodifestivalen fick chipspåsarna att lyfta kommer uppföljaren. Mello 2. Diggiloo.
Scenkläderna har slutat lukta bubbel och konfettin har tvättats bort, men i övrigt är det samma.
Åtta Melodifestival-veteraner (varav fyra vinnare) radar upp klassiker i vad som kan liknas vid en lång mellanakt. Det är medleyn, billiga skämt och tonartshöjningar i tre timmar.
En gång per år får den turnerande rosa popcornmaskinen, som vanligtvis bjuder på en enorm scen med dyr ljusshow och pyroteknik, ett magiskt skimmer som inte går att skapa på en åker i typ Vetlanda.
Lena Philipsson på Diggiloo i Storforsen.
Jessica Andersson och Mariette är två av veteranerna som deltar i Diggiloo.
Tack vare drygt 4 500 sommarklädda åskådare, säkert tusen filtar, hundratals campingstolar, vinglas i plast, termoskaffe och bulla på en sagolik läktare skapas en dröm.
Storforsen är egentligen allt som inte Diggiloo är men platsen gör showen till en svårslagen upplevelse.
Fotodiket är bara ett dike. Scenens tunga är en landgång. Första parkett är en hal klippkant. Logen är en värmestuga. VIP-hyllan serverar färska blåbär.
Lena Philipsson bjöd publiken på många av hennes största hits och var en av höjdpunkterna under kvällen.
Det är folk överallt. Rullatorer står parkerade i mossan, barn blöter ner kläderna i vattendrag och vithåriga damer dansar i kraftigt nedförslut.
Underhållning är precis så bra som den ska vara när ett gäng proffs fått välja fritt bland världshitar och egna pärlor. Ingen överraskning kanske, men fullt godkänt.
Lena PH radar upp sina odödliga klassiker, Theoz, Liamoo, John Lundvik och Robin Bengtsson skapar ett historiskt boyband. Institutionen Jessica Andersson och Mello-kraften Mariette visar sig från sin bästa sida. ”Mellanmjölk-Måns” Möllers skämt är lagom vågade i den folkliga kontexten. Bara Carola saknas.
Men det är minst lika imponerande att se semesterfirande foppatofflor samarbeta – och överleva – i en natur som till vardags är lårbenshalsens mardröm.
Det kan vara nog svårt att balansera vinglaset från bardisken till dansgolvet. Tänk då hur det är att stappla fram på smala stigar, hala klippor och blommiga filtar.
Det är lika vackert som det är vansinnigt.
Storforsen är en storslagen upplevelse på alla plan. Det är en mellanakt som slår alla deltävlingar i Melodifestivalen.
4 500 personer var på plats ute i naturen.
Recension
Digggiloo, onsdag 18.00
Längd: Drygt tre timmar inklusive paus
Publik: 4635 åskådare på klippor, bland träd och på landgångar.
Bäst: Miljön överglänser allt och skapar på egen hand magi.
Sämst: Framkomligheten är obefintlig och bekvämligheter därefter. Lämna sin plats för att gå på toa? Haha.
Betyg: 4
Måns Möller höll sig (oftast) från att sjunga men drog desto fler skämt.