Lika säkert som julen nalkas varje år, snöfri eller ej, förlägger Anna-Lotta Larsson några av sina årligen återkommande julkonserter i Norrbotten. Hon uppträder då alltid på olika scener i Piteå kommun, men i Piteå stadskyrka har hon inte sjungit sedan 1987 som var första gången.
Göran Fristorp, som Anna-Lotta Larsson återupptog det långvariga julkonsertsamarbetet med för några år sedan efter ett uppehåll, turnerar i Norge. Antingen har de tagit ett nytt uppehåll eller så har de gått skilda vägar för alltid. Jag tycker att han är en gitarrist långt över medelmåttan och att han sjunger bra, men jag saknade honom inte alls under denna konsert.
Andreas Landegren, som Anna-Lotta Larsson samarbetat med sedan 2003, fick nämligen mycket större utrymme. Han både sjöng stämsång med Anna-Lotta Larsson och spelade keyboard på ett sätt som lyfte varje sång till något utöver det vanliga tillsammans med de snygga arrangemang han gjort. Särskilt kommer jag att minnas att han tog den uttjatade "Stilla natt" till nya höjder, vilket minsann inte är lätt.
Anna-Lotta Larsson har vårdat sin röst väl genom decennierna. Den äger en vitalitet och värme som tillsammans med hennes noggranna artikulation bär fram toner och texter på lika villkor. Det behövs inga extra krusiduller till en sådan röst och det har Andreas Landegren förstått. Han spelar med samma slags närvaro som hon, rakt på sak utan onödiga utsvävningar. De nödvändiga är fullt tillräckliga.
Anna-Lotta Larsson är dessutom en fena på mellansnack och det kom väl till pass denna kväll när hon missade refrängen i duetten "En stund i skymningen" från senaste skivan. I övrigt gjorde hon inga missar och nämnda låt indikerar att det förekom en hel del annat än julsånger i programmet.
Under sitt utbyte med lokala körer på spelplatserna, har Anna-Lotta Larsson och Andreas Landegren uppenbarligen hittat ett arbetssätt som fungerar så att allt känns välrepeterat trots avstånden. De båda kvinnokörerna sjöng ett par julsånger var för sig, men för det mesta bildade de en stor kör under ledning av Anette Jernelöf som fick fram djupa klanger och tydliga stämmor.
Ur låtlistan kan, förutom en stilfull början med "Det är en ros utsprungen" och "Hosianna", nämnas "Saknad" med text och musik av Peter Le Marc ur Anna-Lotta Larssons senaste skiva, Hansson De Wolfes klassiker "Var kommer barnen in?" med ett jazzigt klaversolo, Andreas Landegrens instrumentala "Song for Siri" tillägnad hans guddotter från hans cd ("världspremiär inför publik", förklarade han), ett julmedley på svenska och ett i hög fart på engelska, samt en nästan okänd Evert Taube-visa: "Minnet på tystnaden".
Julstämningen uteblev för min del, men det gör inget för jag kommer att minnas den här konserten som den bästa Anna-Lotta-konsert jag varit på.