Erik Westbergs Vokalensemble
Under 20 år med omkring 40 uruppföranden, fler än 20 turnéer i olika världsdelar och sju cd-inspelningar, allt på högsta tänkbara konstnärliga nivå, intar Erik Westbergs Vokalensemble en särskild plats i svensk körhistoria. Därför var det extra högtidligt när både tidigare och nuvarande vokalister strålade samman, först i Luleå domkyrka på lördagen och i Öjebyn igår.
Den gemensamma repetitionstiden inskränkte sig till ett tillfälle på lördagen innan färden mot Luleå. Nästan ofattbart, med tanke på hur säkert allas stämmor vävdes samman i programmet med titeln "Det är en ros utsprungen". Precis som flera andra av sångerna i konserten ingår psalmen med samma namn på julskivan "A star is shining" som den tidigare konstellationen spelade in 2004.
Publiken hade den goda smaken att inte applådera mellan de 13 sakrala programpunkterna. Vilket skapade en varm stämning av gemenskap och möjlighet att helt och fullt låta sig omslutas av musiken och en körklang av världsklass som jag frestas att använda det slitna ordet unik om. Det känns nämligen som om något liknande knappast kan inträffa igen – åtminstone inte före 30-årsjubileumet.
När andra pratar om Erik Westbergs Vokalensemble, hör jag ibland invändningar om att den sjunger "för perfekt" och att upplevelsen därför blir "för stel". Igår var allt sannerligen perfekt, varje ton och stämma satt där de skulle. Att visa sådan respekt för dem som skrivit verken tycker jag är mycket sympatiskt.
Högtidligt var det som sagt också, inte att förväxla med stelt. En avslappnad och varm stämning spreds av synbart glada korister med dirigent och medmusiker.
En medskapare i förnyelsen av Vokalensemblens – och därmed Sveriges – körmusik har ofta Jan Sandström varit. Denna kväll uruppförde den nuvarande konstellationen hans "Veni Emmanuel", direkt efter att Öjebyns organist Lars Nilsson spelat "Nocturne" ur "Svit Espanordica" av en annan samtida kompisitör – Stefan Lindblad.
De tidigare körmedlemmarna sjöng inte heller de valda delarna ur Brittens "Ceremony of Carols" där satsen "Interlude" för soloharpa ingår. Övriga sånger, företrädesvis svenska, var samtliga med och sjöng.
Efter det minst sagt storslagna slutet med "Cantate Domino" av Enrico Bossi till orgelackompanjemang, blev "Stilla Natt" extranummer. Välförtjänt hyllade hemmapubliken Erik Westbergs Vokalensemble stående och applåderna ville aldrig ta slut.