Jon, eller Don Jon som hans vänner kallar honom, är en stor missbrukare av den gratisporr som går att finna på internet. Om han måste välja mellan en tjej i sängen eller ett träningspass för höger arm blir det det sist nämnda.
Det är först när han träffar Barbara som han tvingas förändra sin livsstil, bortsett från det faktum att han tittar på porr dagligen tar han även hem tjejer nästan lika ofta. Barbara, som är mer än en tia på tioskalan, är ingen som har sex på första dejten. När han till sist har sex med Barbara är det fortfarande inte lika bra som hans porrfantasier och när han smyger upp på natten för att uppfylla sina fantasier kommer Barbara på honom.
På något sätt lyckas hon övertala honom att aldrig mer se på det. Men det blir svårt, speciellt när en ny kvinna på hans kvällskurser blir lite väl intresserad av hans porrtittande.
Även om filmen går under genren romantisk komedi vill jag väl inte riktigt påstå att den hör hemma där. Den här filmen är så mycket mer verklig, det är inte samma cheesy historia där kärleken uppstår mellan två individer som gör allt för varandra (och tappar bort sig själva på kuppen). Nej, det finns en känsla av verklighet i den här filmen. Dels för att den pratar om förväxlingen mellan ”porr-sex” och ”verkligt sex” och samma förväxling angående ”romantiska komedier” och ”verkligheten”.
Jag blev faktiskt rätt chockad när jag insåg att det var Joseph Gordon-Levitt som både skrivit manus och regisserat filmen. När skådespelare i vanliga fall endast regisserar filmer brukar det vara 50% chans för succé men även lika stor risk för en flopp.
Att en skådespelare däremot också skriver manuset till en film, som han i detta fall regisserar och har huvudrollen i känns som att det borde bli en flopp. Men han lyckas, och fråga mig inte hur.
Betyget blir en stark trea, nästan en fyra, men slutet kom lite plötsligt, som om pengarna till filmen tog slut och de hade 30 sekunder på sig att avsluta.