Plötsligt hör rymdbasen av sig, en rysk satellit har krockat i en annan satellit vilket resulterade i att båda sprängdes och nu färdas delar av dem runt jordens omloppsbana. Satellitdelarna kommer med sådan fart att de slår sönder rymdfarkosten och Ryan slängs ut i den tomma rymden. Matt lyckas ta sig ut till henne och de konstaterar att de är de enda överlevande från deras team. Nu måste de lyckas ta sig tillbaka till jorden på något sätt och det är då som Ryan inser att hennes syre snart är slut.
Jag har aldrig velat bli astronaut. Känslan av att vara tyngdlös har kanske lockat någon gång men aldrig att sväva runt tyngdlös i rymden. Efter denna film är allt jag kan säga att jag aldrig heller kommer ändra åsikt angående astronaut-yrket. Inte för att situationen som uppstår i filmen är speciellt trolig men ändå!
Sandra Bullock blev nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för denna film och regissören vann en Oscar för bästa regi. De är värda sina priser och nomineringar för filmen är inte speciellt lång, 1 timme och 31 minuter, men väldigt intensiv. Sandra smittar av sig med sin ångest till publiken men eftersom det är en amerikansk film finns det självklart med ett ”motivations tal”, något som kändes lite överflödigt och malplacerat enligt mig. Vill du se filmen, vilket jag rekommenderar trots att den framkallar ångest, se den i 3D för många effekter är till för att just ses i 3D.