Titel: A Long Way Down
Betyg: PPP
Handling: Det är nyårsafton och fyra vilsna själar möts högst upp på ett klocktorn av samma anledning - De ska alla ta livet av sig.
Martin (Brosnan) - en gammal tv-kändis som hade allt men nu tappat allt. Maureen (Collette) - en ensamstående mamma till en handikappad son. Jess (Poots) - politikerns dotter och JJ(Paul) - en gammal musiker som nu är pizzabud. De bildar en pakt och bestämmer att hålla varandra vid liv fram till alla hjärtans dag.
Precis som alla feelgood är även denna väldigt förutsägbar. Redan när de fyra karaktärerna står uppe på takets topp - fem minuter in i filmen - förstår man hur den kommer att sluta.
Detta är dock ingenting som gör att filmen är dålig. Handlingen som vi inte sett allt för många gånger tidigare (i denna typ av film) höjer nivån på ett bra sätt.
Trots att filmen utstrålar värme så kan det inte hjälpas. Ibland går hjärtat i tusen bitar. Det beror mycket på musiken i filmen som är väl valda låtar. Det beror även på att Pascal Chaumeil regisserat skådespelarna mycket bra. Speciellt Imogen Poots som är fantastisk i uttrycket - när det kommer till tal men även kroppsspråk och minspel.
Detta är ingen livsavgörande film eller så men perfekt till fredagsmyset. Däremot etsar den sig inte fast på minnet (vilket är både bra och dåligt) så när du efter ett halvår inte minns vad som hände kan du helt enkelt se den igen.
OBS! Releasedatum 20 augusti.