Enemy
Betyg: P
Adam är historielärare på ett universitet. Hans dagar är alltid likadana, han går till jobbet, far hem, har sex med sin flickvän och sover för att vakna till en dag som tänker vara detsamma som tidigare. Vad som verkar var till ovanligheternas skull tipsar hans kollega honom om en film. En film som visar sig innehålla en identisk kopia av honom själv. Sedan börjar en strid inom honom, där en del av honom vill ta reda på vem den mystiska kopian av honom är och den andra inte. Han dras in i kopians turbulenta förhållande och när han försöker öppna sig för sin mamma vägrar hon prata med honom.
Visst låter den bra? Visst låter den intressant? Visst låter den som “wow, den här måste jag se!”. Det var I alla fall mina känslor, men herregud så dålig den var. Samma dag som jag såg den hade jag befunnit mig på jobbet före klockan sju på och var inte speciellt pigg när jag kom hem. Jag trodde den här filmen skulle vara fartfylld, att någonting faktiskt skulle hända, men nej. Absolut ingenting. Eller okej, jag ska inte ljuga – mitt i allt kommer det plötsligt fram spindlar på ett eller annat sätt. Fråga mig inte hur eller vad det bidrar med till filmen för det har jag absolut ingen aning om.
Jag läste en annan recension av denna film. Där tyckte recensenten att filmen var helt fantastisk! Hen måste ljuga, jag är säker på att personen försöker leka svår. Det försöker nog filmen med, den har till och med ett konstant sepia filter. Jag tänker inte såga filmen mer nu men helt ärligt, jag kan inte ens se en svenskalärare tycka om denna film. Se den inte.
PS!
Titeln har typ ingenting att göra med filmen heller.