Krigsminne att bry sig om

Koreograf: Joseph Sturdy.Medverkande: Avgångselever från Kungliga svenska balettskolan som gör sin arbetsplatsförlagda praktik hos danskompaniet Focus Dance, som tre av de nio dansarna tillhör.Skådespelare: Richard Asker.Plats: Kulturens hus i Luleå, Lilla salen, onsdag.Tid: 45 minuter.Publik: Drygt 20.Notera: PT brukar vanligtvis inte recensera studen- ter. Detta är ett undantag.

I kväll kommer ensemblen i ”Ingenmansland” till Arvidsjaur och på lördag ges föreställningen i Piteå.
?foto: helene markström

I kväll kommer ensemblen i ”Ingenmansland” till Arvidsjaur och på lördag ges föreställningen i Piteå. ?foto: helene markström

Foto: Helene Markström

Dansfesten2014-09-10 22:44
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ingenmansland

Ett i minsta detalj genomarbetat minnesmärke över första världskrigets utbrott har skapats av danskompaniet med säte i Uppsala. En hyllning till de döda, fångna, saknade, och till dem som överlevde bland ruinerna, blodet och misären – många lemlästade och psykiskt knäckta.

Mörker och smärta, men en publikvänlig och vacker föreställning fylld av musik, ord, känslor, tystnad och kroppsliga metaforer.

Varje gång jag sett en koreografi av Joseph Sturdy har skeendet varit linjärt och tydligt, och han förnyar denna berättarstil. I ”Ingenmansland” tycker jag mig märka att alla medverkande ansträngt sig ännu mer. Resultatet är att något ofattbart förmår gripa tag och engagera.

Musik som var aktuell vid tiden för första världskriget varvas med att Richard Asker reciterar texter som skrevs vid samma tidpunkt, eller rabblar fasansfull statistik. Alla dessa människor som blivit siffror – varför bryr sig någon om att skapa ordning bland numerären när mänskligheten ändå inte lär sig något av det?

Richard Asker får fram alla nyanser i brev, protokoll, propaganda, mobiliseringstal, krigshetsarlyrik och slagfältspoesi. Hans närvaro bär i stora stycken dramaturgin och hans interaktion med dansarna, som även de talar och sjunger, träffar alltid rätt.

Det är för övrigt inte en slump att dansarna är så unga, meningen är att det ska ge en extra dimension till krigets meningslösa slaktande av ungdomar. Soldaterna som värvades var i deras ålder.

En detalj som gör det lätt att följa med i de övervägande engelska texterna är att de följde med programbladet, såväl översatta som på originalspråk. Ännu en sympatisk gest med tanke på historien, är att kompaniet och Dans i nord förlade urpremiären i Haparanda. Där såg 300 personer dagföreställningen, på kvällen ett 20-tal.

Torsdagens turnéstopp är Arvidsjaur och på lördag avslutar ”Ingenmansland” Dansfesten i Piteå. Jag rekommenderar alla som kan att ägna tre kvart av livet för att delta i hyllningen till krigets offer och överlevare. Om inte annat för att uppleva hur nio superkoncentrerade dansare kan smälta ihop till en organism för att förmedla något viktigt.