Glesbygdsliv
De fyra nordligaste länens danskompani Norrdans, med säte i Härnösand, befäster sin regionala förankring med ganska täta turnéer. I går var det ändå första gången den ensemblen dansade i Acusticum. Black box var nästan fullsatt med publik i mycket varierande åldrar när de tre koreografier som ingår i föreställningen "Glesbygdsliv" presenterades.
Det började med den israeliska duons två 20-minutersverk, båda uppbyggda på samma sätt med intensiva rörelsemönster och i huvudsak helt utan musik eller andra ljud än dansarnas (och publikens). Duetten "Most of the day I´m out" hade urpremiär för tolv år sedan och trion för sex år sedan, båda hade Sverigepremiär 11 oktober, samtidigt som "Glesbygdsliv" hade urpremiär med "Härnösand" som huvudnummer.
Den röda tråd jag hittar för kvällen stavas relationer och en känsla av glesbygd – snarare än livet i den geografiska glesbygden. Allt är visserligen relativt och kanske är hela Norrland en glesbygd för spanjoren Marcos Morau och hans danskomkpani La Veronal, som skapat "Härnösand" för Norrdans. Verket är det sjunde i en serie om tio, med namn på de städer eller länder som är inspirationskällorna. Det första hade urpremiär 2008.
Sådant som Härnösand framför allt förknippas med ingår i verket "Härnösand". Trots det och dansarnas exakta rörelser är det hela befriande öppet för vem som helst att ta till sig, snarare än en beskrivning av staden som sådan.
Scenen är en curlingbana, som i en sekvens förvandlas till hockeyrink. Scenlösningen med speglar bakom rinken gör att publiken inne i Black box också agerar publik i föreställningen. Kostymerna med landslagsdräkter, musiken med bland annat mycket gamla och stumfilmsraspiga Zarah Leander-sånger, är på samma gång exakta markörer och allmängods för egna funderingar.
Verket är inte en rätlinjig berättelse, men ändå med en handling som jag har lätt för att känna igen mig i – bara jag glömmer det där med glesbygden och gör det geografiska läget mera globalt. Som för att uppmuntra publikens fantasi ytterligare turas en mans- och en kvinnoröst om med att uttala enstaka meningar då och då. De handlar om allt från vädret till livsfilosofier, längtan, fördomar och förhållanden till andra människor, flera med direkta kopplingar till olika händelser i just Härnösand.
Allt är mycket väl genomfört av de åtta dansarna, dansken Mårten K Axelsson som står för ljussättningen och spanjoren Pablo Esbert Lilienfeld som är ljuddesigner.
De tidigare delarna i Marcos Moraus serie har vunnit flera internationella priser för sin koreografi och det skulle inte förvåna mig om "Härnösand" också vandrar vidare ut i världen och gör succé.