Det här är en bok som består av två olika historier, som ändå är väldigt nära sammankopplade. Det handlar om Ester och Isaks första stora kärlek, om hur deras möte en kall vårkväll blir starten för en förälskelse som först är vacker och kompletterande men som sedan gradvis faller sönder och blir destruktiv. Men det handlar också om Isaks lillebror Anton, som är arg och letar efter ett syfte och som hittar just det i stadens nynazistiska kretsar, och om de hemska konsekvenserna det får i form av ett mord.
Kärnan i handlingen är utan tvekan förändring – hur andra människor gradvis förändrar oss. Schiefauer skildrar de där gradvisa förändringarna helt perfekt, de som karaktärerna själva inte ser men som för läsaren blir plågsamt tydligt. Den här boken fångar själva definitionen av karaktärsutveckling – när personerna börjar i ett läge i livet och slutar i ett helt annat. Bokens relationsskildringar är otroligt tankeväckande och det är så vackert mitt i all tragik.
Språket är dessutom otroligt bra. Så bra att jag skulle vilja plocka ut vissa meningar och sätta upp dem på väggen. Det blev många gånger som jag faktiskt stannade upp för att jag helt enkelt behövde titta en stund på vissa meningar som var så perfekt detaljrika i alla sin avskalade enkelhet.
När hundarna kommer är utan tvivel en av årets litterära höjdpunkter.