Fram till 16 års ålder lever barnen med sina föräldrar i deras falang innan de får chansen att välja själva. Antingen väljer de en ny falang och får därmed aldrig återvända till sin familj, men som deras ordspråk lyder; Falang före blod.
Beatrice är uppväxt bland de osjälviska men har aldrig känt att hon passar in där. Dagen före 16 åringarnas val får de genom gå ett test som berättar vilken falang de skulle passa bäst i. De flesta får en falang de skulle passa i men Beatrice går inte att placera. Hon passar till flera falanger, hon är divergent.
Att vara divergent innebär en stor fara för framförallt sig själv, eftersom ledarna inte kan kontrollera divergenta och de då blir sedda som ett hot mot hela systemet. När Beatrice sedan väljer falang lämnar hon De osjälviska och ansluter sig till De tappra, vad hon inte visste då är att De tappra söker efter divergenta för att kunna utplåna dem.
Okej, jag erkänner! Jag har en förkärlek till framtidsromaner, speciellt med lite Sci Fiction inslag. Varför jag har det vet jag egentligen inte, kanske är det för att jag endast kan känna en flykt från verkligheten av dem. Divergent är inget undantag.
Visst, jag hade inte tackat nej till fler miljöbeskrivningar och inte heller att vissa händelser kanske var snäppet trovärdigare.
Självklart är en bok med Sci Fiction inslag sällan trovärdig men när Beatrice börjar snacka om att en kille som är 18år är för gamma för henne, det vill säga två år äldre, känns det hela lite knystat. Förutom de bristerna är boken rätt så jättebra faktiskt!
Med en cliff-hanger i slutet av varje kapitel blir den omöjlig att lägga ifrån sig. Det vill säga att har du en vecka full av skolarbeten, som inte innefattar att läsa en bok, vänta med att börja med denna. Bara ett litet tips sådär. Divergent är även första delen i en trilogi så kan du inte få nog efter första boken finns det två till att läsa.