Vi har båda precis börjat gymnasiet och efter den där festen vi träffades på bytte vi nummer. Jag skriver många och långa sms till dig som jag aldrig skickar, ibland smsar vi båda lite grann och ibland bjuder du med mig på en fest. Ibland ignorerar du mig och ibland är det bara vi två hela natten. Jag tänker på dig hela tiden och jag är så himla kär.
För att inte avslöja för mycket väljer jag att avsluta beskrivningen av handlingen precis där, med att hon avslöjar att hon är kär i honom.
Tycker du det var ett konstigt sätt att förklara handlingen? Det är nämligen så hela boken är skriven. Det nämns varken ett namn på flickan som berättar eller på pojken hon berättar om. Ibland fick jag personligen spader på hur den är skriven och andra gånger var det skönt att komma bort från ”det vanliga sättet” alla skriver på.
Sandra Beijer driver bloggen Niotillfem och detta är hennes debutroman. Om du skulle läsa andra recensioner om denna bok återkommer meningen; ”Det är historien om den första, stora kärleken”. Nej, jag säger inte emot utan det är precis vad den handlar om.
Det finns något som Sandra har fångat perfekt i den här berättelsen och det är att den verkligen utspelar sig i nutid. I många böcker som ska föreställa nutid skickas det kanske ett sms eller två mellan personerna, i Sandras berättas det om sms-konversationer som pågår i timmar. Hon berättar om sms som skickas men aldrig får något svar och chatt-konversationer som aldrig börjar även fast en person tar initiativet. Med andra ord; Den här boken är äkta.
Nu låter det som att jag läst ett mästerverk och det stämmer väl kanske till viss del. Varför bara till en viss del? Kanske för att jag inte riktigt var super förtjust i handlingen, den blev emellanåt seg och karaktärerna gör mig bara irriterad (tänker inte berätta varför men ni som läser den kommer förstå!).
Den gick även väldigt fort att läsa för precis som jag nämnde tidigare är den inte bara skriven på ett nytt sätt, den har en annorlunda layout också. Vissa sidor innehåller endast en mening. Nej, jag har nog aldrig varit så förvirrad angående min åsikt till en bok som denna. Det är nog hatkärlek jag känner.