Drama/Komedi
Titel: Air
Visas på: Bio
I rollerna: Matt Damon, Ben Affleck, Viola Davis
Regi: Ben Affleck
Speltid: 112 min
Betyg: 3
När man behöver lite förutsägbart värmande feelgood-film ska man alltid tänka sportfilm. Dramaturgin är ju oemotståndlig: efter en mängd motgångar är det i sista sekunden dags för vår underdog att äntligen förlösa sig själv och publiken genom att slå sin homerun/göra hole in one/sätta en trepoängare.
Greppet är så välanvänt att många av de bästa sportfilmerna nu för tiden väjer för den uppenbara vinkeln. I filmer som "Jerry Maguire", "King Richard" och "Moneyball" är det inte idrottaren utan en mer otippad person – agenten, pappan eller en räknenisse med ett Excel-ark – som får chansen att resa sig på nio. Ben Affleck hakar på den uppfriskande trenden i den i övrigt nostalgitunga "Air". Onödigt långa klippbilder fokuserar på Trivial Pursuit, Jane Fondas aerobics-videor och neonblå slushie-drickor på 7-Eleven för att ingen ska missa att det är 1984 och att tron på den amerikanska drömmen är på väg att peaka. Adidas är det coolaste skomärket, på andra plats kommer Converse. Sedan kommer Nike.
På Nikes basketavdelning jobbar den medelålders, otränade basket-talangscouten Sonny Vaccaro (Matt Damon) som går på känsla och vill satsa hela sin sponsorbudget på en enda lovande yngling. Alla säger att han är tokig. Men ynglingen heter Michael Jordan och vi i publiken sitter förstås och myser.
"Air" handlar inte om basketlegendaren, som heller aldrig syns i bild. I stället möter vi hans mamma, spelad av superproffset Viola Davis, och killen som designade succéskon Air Jordan samt Gustaf Skarsgård i en miniroll hos de av Sonny nazistämplade Adidas.
Musiken, tidsandan och dialogen är snyggt komponerade. Möjligen är det regissören Ben Afflecks ego som förhindrar att "Air" blir en riktig slam dunk. Kanonscener, där läget förklaras i stilig, sentimental Aaron Sorkin-light-pepprig dialog, följs hela tiden av ytterligare en scen, där samma sak förklaras en gång till – oftast för att skådisen Ben Affleck ska få lysa. Det är en onödig tröghet i en film där man redan vet hur det ska gå.
Om Nike har gått in med pengar i den här underhållande jätteannonsen låter jag vara osagt, men det är onekligen skickligt att skildra ett av världens största varumärken som en underdog – och komma undan.