Det första som kommer ur högtalarna är en pistol som laddas, om och om igen och blir till beatet i ”Sahara hot nights”. Publiken som har samlats runt Strandscenen på festivalen Musikens Makt är tämligen liten, men lika engagerad som vore de flera hundra till. ”Madi Banja är visst ingen främling här i Luleå”, konstaterar han fort och nej, det är han uppenbarligen inte. Det är en väldigt speciell röst som rappar om att sprida sina vingar när andra ville se honom springa, den är väldigt djup, nästan lite burkig, ingenting man hört tidigare. Och jag kan förstå att folk kan ha svårt för att höra den förvridas i autotune, men han vet hur han ska hantera det och gör det bra.
Madi Banja slog igenom 2014 efter medverkan på Ison & Filles ”Länge leve vi” och efter det har karriären tagit rejäl fart. Förra året släppte han debut-EP:n ”Det var inte meningen” och det är därifrån kvällens material är hämtat. Som andra låt spelar han ”Hollywood”, publiken sjunger – nej skriker – med och när autotunen fångar de riktigt höga tonerna tar han i så att Snapchatskärmarna slocknar och de som håller i telefonerna sänker dem och blinkar till. ”Ni är min sol i mörkret”, säger han.
Det är någonting speciellt att se sådan R&B-hiphop, trapiga beats, autotune och dans med Luleälven och de sista solresterna i bakgrunden. Vi är liksom på en sandstrand. När han spelar en osläppt låt blir publiken till sig som jag aldrig tidigare sett en publik bli av en låt de aldrig hört förut. ”LMTH!” skriker de, och syftar på musikkollektivet Let’s Make That Happen som Madi Banja ingår i tillsammans med bland andra producenten Vito Grasso och Lorentz. Det är Grasso som producerat EP:n och samarbetet skiner igenom tydligt, det är urban och samtida. Lorentz medverkar på backplay i hiten ”Du och jag”.
Madi är hela tiden fullkomligt ödmjuk, glad över att vara här, glad över att publiken är med. ”Ni är så jävla livliga”, säger han under låten ”Välkommen till dalen”, som handlar om Enskedalen dit han flyttade från Gambia som 13-åring. Det är flera dimensioner som får plats, flera kontinenter och flera liv. Det enda som inte är inspirerande över huvud taget är DJ:n som inte vet när han ska breaka låtarna och avbryter vid helt fel tillfällen.
Det är ingen hemlighet att ”Inga problem” är hans absoluta krona i verket. ”Hjärtat i min hjärna / pengar i min ficka ”, sjunger han och ordet ”Luleå” blir en del av takten. Kanske ett lite för listigt drag men hem går det. Så pass mycket att den körs en gång till som extranummer, den här gången flyter han runt bland publikhavet – tror jag, det absolut sista av solen på Gültzaudden har försvunnit, det är lite svårt att se, men man behöver bara lyssna.