Släppa taget handlar om tvillingsystrarna Elsa och Stella. De är enäggstvillingar och alltså identiska på utsidan, men väldigt olika på insidan. Stella är väldigt extrovert, pratar med alla och sportar mycket, medan berättarjaget Elsa är betydligt mer introvert och mest ägnar sig åt att måla. De går sista terminen i nian och livet rullar på som vanligt, ända tills det kommer en ny dramalärare till skolan – som inte bara vill sätta upp en pjäs utan skapa något djupare. Dessutom är Elsa hemligt förälskad i klasskompisen Elliot, och hon har inte vågat säga något till Stella. Det hela skakar om tillvaron för Elsa och systrarnas vänskap prövas på allvar.
Katarina von Bredow levererar som vanligt. Med Släppa taget har hon skrivit ytterligare en bra ungdomsbok. Det är som att bli släppt rakt ner i verkligheten och den osäkerhet och det identitetssökande som är så intensivt under högstadietiden. Både själva handlingen och språket är ganska enkelt och lugnt – det händer inga dramatiska saker och ingenting är på liv och död. Men alla böcker behöver ju inte innehålla extraordinära händelser som ta andan ur en, ett stycke underhållande vardag kan vara minst lika bra.
För von Bredow skildrar just det vardagliga på ett väldigt bra sätt. Det som gör att boken inte riktigt når upp till toppbetyg är dock att den stundtals känns lite för snäll och nästan tråkig ibland. Vilket förmodligen beror just på att den till skillnad från flera av von Bredows tidigare böcker inte tar upp några svåra ämnen. Handlingen står liksom och väger lite på kanten ibland men bestämmer sig sedan för att stanna på den säkra sidan. Vilket jag blev lite besviken över, eftersom jag efter hennes tidigare böcker förväntat mig något med lite mer mörker och allvar.
Sammanfattningsvis är det ändå en väldigt bra bok. Om det är just en lugn historia om helt ”vanlig” vänskap och kärlek man är ute efter.