Videon är inte längre tillgänglig
Och visst får en säga att det blir succé. Efter ett inledande fokus på visbetonade nummer med lågmälda förtecken växer spelningen i intensitet i takt med att solen kryper ner bakom det gamla mentalsjukhusets murar.
Senast jag såg Bo Kaspers Orkester var i Luleå på Kulturens Hus. Om den spelningen var ett finslipat shownummer är detta snarare en familjär angelägenhet. Mindre uppdressat men med en mer direktriktad värme är det ett avslappnat Bo Kaspers som bjuder upp till folkparkskänsla. Kvällens andra låt, ”Sommaren”, är ett nummer som liknar något av en signaturmelodi för Piteå stad, en elegi över längtan bort och drömmen om att stanna kvar. ”Så jävla kul att få sjunga den här låten hemma i Piteå” säger Bosse Sundström. Det lägger en ribba för kvällen.
Ändock är inledningens långa fokus på nedtonade låtar ett risktagande som förvisso bär, men som frestar kvällens temperatur. ”Undantag” och ”Ingenting alls” är båda bra låtar, men saknar den energi bandet visade upp i Luleå. Detsamma gäller ”Hon är så söt”, där jag saknar den distinkta finurligheten som låten annars bär på mellan takter och toner. Den inraming som kvällens utomhusspelning utgör saknar det tålamod som inomhusspelningens dämpade ljus vanligen visar upp. Desto bättre är då ”Utan dig”, sjungen med brännande känsla och en intensiv avslutning. Även ”5:e juni”, finstämt nostalgisk om föräldrar som inte längre lever men som alltid finns kvar, bjuder på mycket känsla. Skönt jazziga ”Kyss mig” vrider också upp intensiteten ett snäpp i kvällens stegrande temperaturökning.
Och nog stiger den, och det är de funk- och discoinfluerade numren med storbandsvibbar som skapar kvällens ordentliga feststämning. ”Terror” höjer värmen med sina feta trumpetslingor och tunga trumkomp.”Pianot” svänger ordentligt med ett snyggt solo av organisten Mats Schubert. En bra energi på scenen gör ett snyggt jobb med att uppbåda lite sexighet såhär på en torsdagkväll. Och nog fungerar det, då publiken märkbart lever upp. I ”Puss” är energin igång på riktigt, vilket leder likt koppartråd vidare till ”Diskotek”, en homage till forna tiders eminenta dansmusik. Nu gungar det ordentligt hos både band och publik.
I extranumren bjuds gäster in på scenen. Jenny Sandgren, känd från Great Gig, välkomnas in till ”Vi klarar det”, där hon sjunger duett med Bosse Sundström. När undertecknad måste dra för att skriva denna text har de gamla polarna från Strömson äntrat scenen. Jag gissar på att kvällen slutar i feststämning.