Äntligen får Ariel vara hjältinna i sin egen rätt

Disneys omtalade uppdatering av "Den lilla sjöjungfrun" förgyller den tecknade klassikern.

Äntligen har Disney fått sin första riktiga svarta sagoprinsessan. Halle Bailey briljerar som självständig Ariel i nya och uppdaterade versionen av klassikern "Den lilla sjöjungfrun".

Äntligen har Disney fått sin första riktiga svarta sagoprinsessan. Halle Bailey briljerar som självständig Ariel i nya och uppdaterade versionen av klassikern "Den lilla sjöjungfrun".

Foto: Disney

Recension2023-05-25 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fantasy/Familj

Titel: Den lilla sjöjungfrun

Visas på: Bio

I rollerna: Halle Bailey, Jonah Hauer-King, Melissa McCarthy

Regi: Rob Marshall

Speltid: 135 min

Betyg: 4

Starka reaktioner väcktes när det offentliggjordes att den svarta skådespelerskan Halle Bailey skulle spela Ariel i en ny filmatiseringen av "Den lilla sjöjungfrun". Valet ansågs av många vara "inkorrekt", en inte alls ologisk kritik av en film om ett sagoväsen… Det är lätt att dra paralleller till Meghan Markle och hennes snabba sorti från det brittiska kungahuset. Manuset gör faktiskt en talande hint till henne.

Men regissören Rob Marshall menade att ingen kunde slå Halle Bailey, och nu är hon alltså den första svarta Disneyprinsessan i en spelfilm. Och efter att ha sett den nya versionen är det lätt att konstatera att Bailey med bravur ersätter den gamla bilden av Ariel.

Fast mellan två världar blir sjöjungfrun Ariels längtan efter människornas värld ännu större när hon möter prins Eric (Jonah Hauer-King). Det gör att hon köpslår med den onda häxan Ursula; om hon ger bort sin röst kan hon få människobenen som hon önskar sig. Men att navigera uppe på land är inte helt lätt utan talförmåga.

Den nya filmen följer originalets händelseförlopp, men Rob Marshall har tagit tillfället i akt att vinkla om för att modernisera. Nu handlar berättelsen mer om att hitta sig själv än om att vilja ge upp hela sitt liv för en kille. Ariel är nu en långt mer självständig person som får vara berättelsens hjälte. Även Eric, känd som Disneys mest personlighetslösa prins, har blivit en mer utvecklad och sympatisk karaktär.

Dessutom har filmen en större mångfald än originalet från 1989. Det segregerade samhället och de kolonialistiska undertonerna har plockats bort. För att bättre spegla dagens värderingar har dramatikern Lin-Manuel Miranda anlitats för att uppdatera låttexterna och hjälpa till att skriva några helt nya låtar.

Rob Marshalls film är ett storslaget hantverk – den har allt man kan önska sig. Även animationerna i den färgsprakande undervattensvärlden är över förväntan. De lyckas vara både fantasirika och verklighetstrogna, så att blandningen av animerade djur och skådespelare känns naturlig. Ändå får samhället på havsbottnen stå i skuggan av livet på landet. Men om det kommer en uppföljare lär vattenvärlden utforskas mer, och med en sådan här fullträff blir jag förvånad om så inte blir fallet.