Musik
Ale Möller trio, Norrbottens kammarorkester och Berrin Sahin
Tid och plats: Studio Acusticum stora salen under Festspelen i Piteå 15 juni cirka 1,5 timme
Medverkande: Ale Möller, sång och diverse instrument, Olle Linder, slagverk och gitarr, Max Agnas, piano, Berrin Sahin, sång och baglama, samt Norrbottens kammarorkester från vilken Anders Löfgren, kontrabas, och Filip Gloria, konsertmästare och violinist också har egna solon.
I bagaget har han med sig elva flöjter, en stor egendesignad mandolin som han kallar mandola, dragspelet naturligtvis och därutöver olika shakers, mungigor och skalmejor. Laddad till tänderna med spelglädje drar han igång konserten, eller showen skulle man kunna lika gärna kunna kalla det, och av alla instrument han har att välja bland plockar upp – en sälgpipa. Han frågar om det är någon i publiken som brukade tälja sådana som barn. Jo, det ringer en klocka. Men går den ens att spela på? Jag lyckades aldrig få ljud i den. Fast det får så kart Ale Möller. En skickligare spelman finns inte, han skulle nog kunna få ljud i en sten.
Vad som sedan händer är svårt att beskriva i ord. Konserten är som en enda lång skönhetsupplevelse som sköljer över en.
Ale Möller har skrivit det mesta själv. Det är en i grunden sorts nykomponerad folkmusik med inspiration från olika delar av världen. Han reser mycket och snappar upp influenser lite här och var berättar han. Det är också lite traditionell svensk folkmusik, som exempelvis "Knuter-Jons polska", Olle Linder i trion bidrar med egenskrivna "Amandas vals" och rätt som det är dyker Betatles-låten "Here comes the sun" upp insprängt i ett arrangemang av en turkisk folkvisa och då börjar Ale Möller sjunga. Och så bidrar gästartisten Berrin Sahin från Stockholm men med rötter i Turkiet med flera traditionella sånger från Turkiet som Ale Möller har vävt in i sin fantastsiska musikvärld.
Det är mycket rytmer, det drar åt jazz och det drar åt pop. Slagverkaren Olle Linder är fenomenal och gör bland annat ett långt solo på tamburin. Ja, ni läste rätt. Tamburin.
Kammarorkesterns lyfter folkmusikens vackra stråkmelodier till nya nivåer, men bidrar också i hög grad till själva svänget. Tänk er ett stråkarrangemang i en Abbalåt.
Berrin Sahin sjunger så vemodigt och vackert så det finns inte.
Resten av publiken verkar lika tagen som jag och det blir långa applåder och extranummer.