Diggi-Lejd
Så var då Älvsbyrevyn tillbaka efter fem års frånvaro. Äxter-gänget öppnade starkt med numret "Sakta Lucia" där alla bråkade om vem som skulle vara Lucia. Personangreppen haglade på scenen och innan numret var slut hade jag skrattat mig tårögd. Men de kommande sketcherna levde inte upp till det fina förstaintrycket, och nummer två och tre blev lite långdragna. Andreas Wiklund brillianta imitationer av dialekter från Visby till Kiruna fick mig dock att dra på smilbanden, lika så när Leif GW Persson (Jan Lundberg) diskuterade den senaste tidens inbrottsvåg i Älvsbyn. "Hundra procent av alla inbrott är inbrott", konstaterade han. Jag tror att många med mig förväntade sig mer av numret "Laver" när de läste det i programmet. Andreas Wiklunds sångnummer om det heta ämnet räckte inte till.
Första aktens avslutande nummer ("Sopp-i-propp") gör det dock omöjligt för någon att få ner flinen under den tjugo minuter långa pausen. När systrarna Bitte och Eva Lundström äntrar scenen som två magsäckar brister det för mig. Bitte Lundström spelar den nyopererade (gastric bypass) magsäcken som håller på att svimma av hunger medan Eva Lundström spelar den smällfeta magsäcken som bjuder syrran på ostbågar. Och när jag tror att jag inte kan skratta mer kommer blodproppen Jan Lundberg utspringandes i klädd en röd colour suit och jagar de båda magsäckarna av scenen. Bara dialogen mellan Eva och Bitte är värd entrépengen.
Den andra akten håller hög klass rakt i genom och rivstartar med ett kärt återseende. Eva Lundström och Jan Lundberg spelar bingo-paret som dykt upp i ett antal Äxter-sammanhang. Jan Lundberg kan inte sluta prata om sin älskade trehjuling som brunnit upp, och Eva Lundström försöker få hennes man att älska henne. "Jag kunde ju lära mig äta surströmming så det kanske ska gå", en replik som lockade till skratt. Sedan gästar Jimmie Åkesson Älvsbyn för tredje gången när Andreas Wiklund besöker Bitte Lundströms spa. Ett nummer med väldigt enkla skämt som man inte kan hålla sig från att skratta åt. Och när Åkesson lämnar scenen för att besöka en vän i Manjärv är det dags för kommunalrådet att kliva in.
Erik Ellingsson spelar rollen som Helena Öhlund, och vilken succé. Jag hade gärna sett att numret var längre. Sedan fortsätter akten i samma stil – en skrattfest från första till sista numret. Det sista kanske är kvällen höjdpunkt. När Bitte Lundström pratar om träning utifrån egna erfarenheter är inte ett öga torrt. Med närmare 230 personer i publiken stiger värmen i salongen så pass att jag promenerar till bilen i t-shirt. Men efter den avslutande akten är känslan ändå att jag skulle kunna svettas i genom de kommande fem föreställningarna också.