Svenskt som slår utomlands
Det låter som omslaget till föregångaren "Ego and the id" såg ut. Som en helg i ett äldre hus på landet med några bra vänner under riktigt tidig sommar. Så där svenskt svävande, ömsom melankoliskt, ömsom nervfullt sprittande, som bandet själva hävdar beror på brödraskap, men som också är ytterst ungt, manligt och svenskt. På gott och ont.
Lyssnar man noga hörs även 70-talspop där någonstans i idyllen. Som ett än mer svävande skikt i den fina produktionen ligger slingor någonstans mellan Bowie och Simon & Garfunkel.
Ingenting nytt under himlen, men städad och fjäderlätt pop som borde ta Svedala med storm.
Nervous Nellie
Why dawn is called mourning
(Hazelwood)
Why dawn is called mourning
(Hazelwood)
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!