Spretigheten blir en tillgång

PPPP Grunden till mitt äktenskap är till viss mån lagd ackompanjerad av Kristofer Åströms första soloskiva "Go went gone". Jag har aldrig fastnat för Fireside, men Kristofers melankoliska, milda soloprojekt har verkligen fallit mig i smaken.
Efter "Leavings songs" och "Northern blues" tappade jag bort Lulesonens musik, men gjorde åter bekantskap med den när han agerade förband på Lalehs turnépremiär i just Luleå tidigare i vinter. Även om det var en rätt otacksam uppgift att värma upp en fortfarande rätt gles publik som kom och gick förstod man redan då att Kristofer Åströms kommande platta skulle vara något intressant.
Och nu är "Sinkadus" här. Till viss del skiljer den sig från tidigare musik genom att vara betydligt mer spretig med inslag av rock, punk och pop. Spretigheten blir aldrig till direkt nackdel för skivan, istället tillför den dynamik som till viss del saknats tidigare men jag framhåller fortfarande Åströms lugnare låtar.
Missa för allt i världen inte singeln "Twentyseven" och covern på Thin Lizzys "A song for while I’m away".