PP Det kan inte vara ett bra betyg att man lättat andas ut när en gästartist tar över sången på en skiva. Just så känns det när Linnea Henriksson (känd från bland annat "Idol") gör ett gästspel i "Dansa ett tag" på Carolina Wallin Pérez platta.
Wallin Pérez egen röst är så pipig. Bäst låter det när hon dubbar sig själv flera gånger om, som i "Baby" och den sköna refrängen i "När alla lampor tänds", som tyvärr ändå känns som ett par blekare Veronica Maggio-spår.
I ett pressmeddelande beskrivs "Där vi en gång var" som en fjäril. Det är faktiskt rätt träffande. På så sätt att det här är något som fladdrar förbi utan att göra något större avtryck. Lite som Wallin Pérez i Melodifestivalen. Ena stunden var hon där, i nästa borta.