Sansad uppföljare av Salem Al Fakir

PPP Precis som frisyren är även musiken på "Astronaut" mer sansad. Salem Al Fakir skippar de största glädjeutbrotten och ger oss en väldigt avslappnad platta. Här finns måhända inga hits som "Good song" och "This is who I am", men ett fint musikantskap och ett gott hantverk genomsyrar och samtidigt som ingenting sticker ut särskilt mycket är det heller ingenting som känns malplacerat eller dåligt. Dessutom finns finfin variation i arrangemangen.
Det Oasis-besläktade mönstret i "Now’s the time", den nedcabbade vårkänslan i enkelt raka poplåten "Roxy" och de bokstavligen galopperande rytmerna i "Twelve fingers" är några av guldkornen den här gången och jag ser redan fram emot nya konserter med den här charmknutten till liveartist.
Jag gissar att det här kan ses som en sympatisk mellanplatta från en artist med hög lägstanivå.