PPP Redan vid omslaget anar man en förändring. Borta är de drömska närbilderna på Rebecka Törnqvist. I stället är det en teatral skruvad bild som tar plats. Långvariga bollplanket och producenten Johan Lindström har lämnat plats för The Bear Quartet-gitarristen Jari Haapalainen, som har producerat skivor åt bland andra Frida Hyvönen, Nicolai Dunger, Moneybrother och Eldkvarn.
Artisterna samarbetade redan på Rebecka Törnqvists bidrag till Olle Adolphson-hyllningen "Dubbeltrubbel" och sedan dess har tankarna på ett samarbete funnits.
Med "Scorpions" lämnar alltså Törnqvist sin insjungna, välbekanta jazzpop-fåra till förmån för något nytt där hon letar sig ut i ett kallare poplandskap.
Intensiva titelspåret har ett rejält syntanslag medan "Some kind of happy" och "Trust" känns något överlastade med dominerande körbilder. Däremot finns något nytt i "The jewel boxes" där det svala uttrycket blir nästan filmiskt mot den musikaliskt glittrande bakgrunden.
Den varma tonen som alltid förknippats med Rebecka Törnqvists musik försvinner delvis, och därmed något av charmen och lättillgängligheten. I bästa fall är "Scorpions" ett steg mot någonting nytt, men jag saknar värmen.
"Jeremy, Jeremiah" är långsamt sorgsen och Rebecka-sensuell och påminner liksom retrovibbiga "Impulse to action" om tonen på "The cherry blossom and the skyline rising frome the street" från 2008.
Här finns förresten också en potentiell hit med "Something other". Missa inte den.
Även om "Scorpions" knappast kommer att bli min Törnqvist-favorit blir det spännande att se vad som kommer härefter. Rebecka Törnqvist är definitivt på väg mot någonting nytt.