Oförställt och äkta

++++ Efter förra albumet "Prinsessor" och ett intensivt turnerande blev det tyst kring Laleh. Själv lämnade hon kändishetsen och flyttade - till Skellefteå.

Hon, som aldrig gillat kändisskap, glamour och filmpremiärer, tog ytterligare ett steg från storstadslivet. Istället ägnade hon tiden till att promenera i naturreservatet Bjuröklubb och lyssna på vågorna som krålar in mot stranden.
Nu när hon släpper sin tredje platta "Me and Simon" säger hon att det är sökandet som driver henne. "Jag längtar till sanningen. Det är vad alla mina låtar handlar om."
Den sanna känslan är också kärnan i hennes musik, något oförställt och sprunget ur äkta glädje. "I skolan satt jag i musiksalen på rasterna och övade piano och gitarr när de andra var utomhus. Det är att musicera som driver mig, varken yta eller image", säger Laleh i en intervju i DN.
Det hörs och genomsyrar hennes skapande.
På "Me and Simon" finner man återigen spår av Laleh Pourkarims brokiga bakgrund. På skivan förekommer låtar både på svenska, engelska och persiska - och lite franska i "Nation". Det teatraliska finns fortfarande med, denna gång lite moget rundat i kanterna men fortfarande uppfriskande.

"Bjurö klubb" är en surrealistisk berättelse, som genom fantasins former gör dess budskap än mer tydligt. Att sedan melodi och frasering är fantastiska gör den till skivans starkaste spår. Även Arn-soundtracket "Snö", ackompanjerat av London Symphony Orchestra, är kall, nordisk magi, liksom "Big city love" är en poppig men sorgsen kärlekshistoria bland höghusen.

Visst finns det texter som inte håller hela vägen och låtar som inte känns helgjutna. Men på något sätt bådar det gott. Nuet och framtiden ligger för Laleh.