PPPP Allt tjat om Madonnas ålder är rätt tröttsamt, men man kan ju ändå konstatera att tanten ger småbrudar som Katy Perry, Lady Gaga, Pink och Rihanna en match.
På "MDNA" klubbar hon som vilket klubbkid som helst. Öppningsspåret "Girl gone wild" (av bland andra dj-kusinerna Benassi) är kanske inte plattans bästa, men det är hittigt och det visar att Madonna kan hålla dansgolvet kokande. Vilket hon sedan gör på ett gäng låtar, som "Some girls", där svenske Klas Åhlund haft ett producentfinger med i spelet. Och mörkare "Gang bang", där hon lite lagom nonchalant sjunger saker som "Bang bang, shot you dead, shot my lover in the head". Glättigare är då feelgooddängan "Superstar" - med Madonnas dotter Lourdes på kör.
Hon håller det hela tiden trovärdigt. Kanske delvis för att hon har den "I don’t give a fuck"-attityd som bara någon som sålt 300 miljoner album och regerat popscenen i tre decennium har råd att ikläda sig 2012. Eller som Nicki Minaj förklarar det hela i just "I don’t give a": "There’s only one queen and that’s Madonna. Bitch!"
Men hon är också övertygande för att hon känns ärlig. Ibland är hon rent av naken (och då inte enbart på tuttbilden i konvolutet). Efter diskodunket/elektropopen som utgör större delen av albumet kommer tre spår där man anar en sårbarhet hos The queen of pop. Som i Love spent" där hon sjunger "Hold me like your money, tell me that you want me, spend your love on me", men samtidigt som hon är kaxigt ordvitsig verkligen vädjar om att bli älskad.
Avslutande "Falling free" är också en fin liten bit om att gå vidare efter, låt säga, ett kraschat äktenskap.