Håkan överträffar sig själv

PPPP I en intervju för tidningen Gaffa säger Håkan Hellström att han inte längre finner inspiration i ungdomen, att där inte finns något att hämta. "Jag är 36 liksom, jag har inte tid att spela nåt spel. Jag har alltid följt min egen stjärna". I stället har han vänt blicken åt andra hållet och väntar på att 50- och 60-åringarna ska göra musik som slår undan benen på oss. Tillsammans med Sven-Bertil Taube har han sedan tidigare tolkat Evert Taube och när han nu ger ut "2 steg från paradise" fulländar han processen, bland annat genom att omvandla ett vackert ålderdomligt språk och göra det till sitt eget. Det märks redan i titlar som "Saknade te havs", "Jag vet vilken dy hon varit i" och "Vid protesfabrikens stängsel".

Håkans sjätte studioalbum ges ut den 13 oktober, på dagen tio år sedan solodebuten "Känn ingen sorg för mig Göteborg".
Euforin finns där, men är mer återhållsam och mognare än tidigare.
"2 steg från paradise" är en fortsättning på "För sent för Edelweiss" och även här är det Jocke Åhlund som producerat, och tillsammans lyckas de med konststycket att göra en lika bra platta samt att ta musiken ett steg vidare.

Singeln "Saknade te havs" har väl de flesta intresserade redan hört, titelspåret "2 steg från paradise" är en svängig, vindlande produktion med tvärflöjt, percussion och latinorytmer där Håkan i nästan sex minuter sjunger om Göteborg, Brasilien och knegargubbar. I "River en vacker dröm" sammanfattar han sina första tio år som artist. Låten var tänkt som en engångshändelse på Way out west, men har en självklar plats på skivan.
Finstämda "Vid protesfabrikens stängsel" med piano, dova stråkar och Bagarmossens skolas gosskör visar på Hellströms förkärlek för den svenska vistraditionen.

Det finns egentligen bara en sak att invända mot på hela skivan. I "Du är snart där" sjunger han "Det sista dom sa i din dörr / Håkan du var bättre förr".
Håkan var inte alls bättre förr.
Han överträffar sig själv hela tiden.