Glittrande lekfullheter

PPP Det känns ganska uppfriskande efter nostalgiska Son of a plumber-projektet och ett par hyfsat traditionellt svenska svenskspråkiga plattor att få höra en engelskspråkig Gessle-platta i glittrigt 80-talssprakande ljudideal med stora syntpaket och brett färgspektra. Här snackar vi enkla låtar med silver sparkle-klädda stommar. Samtidigt känns det här som en mer luftig och sansad platta än elva år gamla "The world according to ..." som väl ligger närmast till hands att jämföra med. Få skulle gissa att Per Gessle är artisten i makligt knorrande "Stuck here with me".

Bäst blir det när han glömmer att leva upp till sitt namn, lossar på ärmhållarna och låter konfettin läcka ut. Sådant som den alldeles utmärkta "Kissing is the key" (komplett med Andy Taylor-stylad gitarrfigur) och "I didn’t mean to turn you on" får mig att tro på ännu en ny vår för landets mest kända popnörd, även i engelskspråkig kostym. Dessutom har han den goda smaken att ge sin kvinnliga sidekick Helena Josefsson stort utrymme och även om hon känns mer som refrängsångerska än som namngiven solist hjälper hon till att ge det här en bättre profil än "ännu en soloplatta från Gessle". Hon har en mycket stor del i slutresultatet och faktum är att hon på ett par ställen, mest tydligt i "Perfect excuse", låter kusligt mycket som en yngre Marie Fredriksson.
Rockiga "Thai with a twist" och plåstriga dängan "Gut feeling" (med riff närbesläktat med Rickfors "Vingar") breddar utbudet ytterligare.

Sådant som lätt reggaegungande "Breathe life into me" och "I didn’t mean to turn you on" är ganska lättglömt material. Ändå är "Party crasher" som helhet en ganska fräsch platta och inte riktigt vad jag hade väntat mig från Gessle. En habil avstickare i väntan på en ny "Mazarin" eller ett återförenat Roxette.