På väg
Årets Piterevy håller vad den lovar i programmet: ”allt ifrån gamla fyllisar, skönsång och dans, till lokala händelser och mycket show”. Det är underhållande nästan hela tiden och sketcher, sånger och danser genomförs med en hög lägsta nivå, precis som gänget vant sin publik vid under många år.
Efter två akter känner jag det ändå som om denna upplaga fortfarande är på väg mot en riktig fullträff – den når inte ända fram. Det kan bero på att mina förväntningar var högt ställda och på att en del nummer behöver mera speltid för att sitta som de ska.
Visst skrattade jag gott under kvällen, men den här gången lutar helthetsintrycket mera åt filosofisk än humoristisk satir. Bäst vad gäller det förstnämnda är Petra Granströms säkra och rytmiska monolog ”Höga krav” med text av Ingegerd Wessel, om allt som en kvinna borde vara och göra medan hon dessutom ska hinna leva.
Ur humorsynpunkt är det ”Herregud” med damerna som Frälsningsarmén jag lär minnas längst, där inte minst Siw Öhmans kroppsspråk är obetalbart. Den har god konkurrens av inledningssketchen ”Ryktet går” om två par som förväxlar swingerklubb med bowlingklubb, båda texterna är skrivna av Hannah Öhman.
Jag har bestämt mig för att överse med bögskämten som jag inte fattar poängen med, och att Per-Erik Sortti kom av sig flera gånger (han var inte ensam om det som sagt) under det som kunde ha blivit revyns bästa sångnummer. Nu tycker jag istället att entré- och finalsångerna är bäst och att inslagen om den kommunala politiken och andra lokala händelser är välfunna. De ”buskigaste” buskisinslagen uppskattar jag att jag slipper den här gången.
En extra eloge ska Piterevyn ha för att den håller fast vid att satsa på dansare och levande musik. Orkestern med sin sångerska är som pricken över i.