Det är skönt att höra ett "gammalt" band som håller än. Det vill säga, som inte behöver följa varje musikalisk trend utan står stadigt som ett träd i jorden och växer ändå. Kebnekajse fanns på sjuttiotalet och har återuppstått på senare tid.
Musikerna har tagit vid där de slutade och de spelar fortfarande en hel del ur den gamla repertoaren. Det är folkmusikbaserad elektronisk rock, mest instrumentalt. Men att sätta en etikett på Kebnekajse är svårt - de är något alldeles eget.
Ett ganska vanligt scenario och så även denna kväll i Black Box, är att man tar upp en svensk fäbodpsalm, polska eller dylikt. Från början hörs melodislingan klart och tydligt i Kenny Håkansons elgitarr och Mats Glenngårds elfiol. Sedan glider det sakta över och eskalerar till ett både spejsat, tätt och intensivt ljudlandskap, med tung rytm från två elbaser, trummor och slagverk. I detta landskap sker en improvisation där instrumenten "pratar" med varandra. Det är mäktigt och det rycker tag i en. En ny medlem i bandet är slagverkaren Hassan Bah som tillför en extra dimension till soundet med sina afrikanska trummor.
"Barkbrödslåten" och "Fäbodpsalm" Jämtland" är några av höjdpunkterna denna kväll.
Kebnekajse var en mycket bra bokning för Pitefolk Världsmusikfestival, synd bara att publiken inte tog plats på den stora tomma ytan framför scenen, utan satt i stolsraderna på många meters avstånd. Men man får väl förmoda att de flesta satt och njöt av musiken.