Fotoform i foajén

- Jag såg att mina bilder har ett gemensamt uttryck, trots att de är från olika platser och miljöer och trots att jag jobbar olika från tillfälle till tillfälle.
- Det känns som om jag utvecklats samtidigt som jag kan hitta paralleller långt tillbaks. En röd tråd.
Kamerasamling
Arvid Tuuri drar slutsatsen att fotografierna gärna får ligga till sig något halvår innan han tar fram dem. I den här utställningen har han inget tema, utan har valt bilder som det varit kul att kombinera med varandra.
- Till fotona i utställningen har jag använt fem olik kameror. Men vare sig det är en digital eller analog system-kamera, en pocketkamera eller någon annan modell, iscensätter jag
ingenting.
Däremot bär jag alltid en kamera med mig och återkommer alltid till en viss sorts bilder.
Lärde administration
Arvid Tuuri skapar också bilder med akryl, akvarell och tusch när han inte skulpterar eller fotograferar.
- Olika tekniker har olika syften. När jag jobbar med skulpturer blir det mera detaljerat än när jag fotograferar till exempel, eftersom processen är långsammare.
Söker utbildningar
Det var under gymnasietiden på designprogrammet i Umeå han började måla.
- Jag gick trä- metall- och textilinriktning med fokus på industridesign. Två dagar i veckan satt jag med en lokal konstnär och målade istället för att ha karaktärsämnen.
Det var en bra början, för utom mer om måleri lärde jag mig allt möjligt om stipendier, ansökningar, offentliga uppdrag och bollplank. Gemenskap i någon slags grupp är bra även om man inte skapar tillsammans, annars blir det rätt ensamt att vara konstnär.
För ett år sedan gick Arvid Tuuri ut tredje och sista året vid konstlinjen i Sunderbyn. Efter det har han arbetat som assistent åt några konstnärer, bland andra två av de asiatiska som kom till Sommarbiennalen i Luleå.
- Annars har jag varit arbetssökande hela tiden. Jag vill gärna jobba inom konstområdet på något sätt och senast i somras sökte jag in på fem konstutbildningar, ändå vet jag att bara fyra procent av de som går ut konsthögskolan kan leva på en konstnärslön. I Umeå fick jag en reservplats, men jag kom inte in.